Archive for april, 2009

h1

”Otsibildulk aviljaka”

april 24, 2009

.

evert02 ”Otsibildulk aviljaka!”

.

Ja, så säger han, den gode Evert Fågel, när han sitter på flyget hem till Sverige, efter sitt livs första utlandsresa. Där, i Bangkok, köpte han nämligen med sig presenter hem och lyckades med konststycket att få tag i några livs levande gröna små trädsnokar.

Dessa förvarar han under flygresan i en tårtkartong av papper, och att han överhuvud taget klarar av att få med sig paketet in i flyget är ett äventyr i sig.

De nyfikna medpassagerarna och de närgångna flygvärdinnorna frågar flera gånger vad paketet innehåller. De ser att det rör sig. ”Otsibildulk aviljaka” svarar Evert och försöker verka oåtkomlig…

evert01

Samtidigt, hemma i Sverige, i en liten förortsskola händer det spännande grejer! Rektorn – allmänt kallad Kokobollo – har fullt sjå med att vara en Viktig Person. Det vill säga peta näsan, fylla i lottokuponger och skrika ut arga meddelanden i högtalarsystemet till eleverna.

kokobollo01 Kokobollo – en Viktig Person

Några pojkar och flickor i mellanstadiet har en dröm att få öppna ett litet mini-zoo i skolan, men rektorn säger tvärt nej. Barnen hittar en gömd och glömd lucka ner till ett förråd, alldeles under matsalen.  Dit smugglar de in några förrymda grisar och att få ner de tretton kultingarna genom luckan går relativt lätt. Men galten och suggan, Lothar och Marsipan, är för tjocka!

lothar-och-marsipan Lothar och Marsipan

I stället får de två vuxna grisarna föras uppför skoltrappan, in i korridorerna och genom rektorns expedition till förrådet. Sekunderna innan rektorn kliver in i sitt rum, lägger grisarna några ”visitkort” på hans matta, men hinner precis undan innan den koleriske rektorn stormar in.

grisbajs

”Vem har lagt GRISBAJS på min matta?” gormar han i högtalarna, och får sedermera byta namn från Kokobollo till just Grisbajs.

Barnens och Evert Fågels öden flätas så småningom samman. Om detta och mycket annat kan man läsa i den alldeles underbara boken ”Grisjakten” av Monica Zak. En bok som funkar lika bra för barn som för vuxna.

100_1962

Trevlig läsning och trevlig helg!

.

.

Annonser
h1

Thera-band

april 22, 2009

.

thera-band

.

Jag är numer en stolt innehavare av ett s k Thera-band.

Kommer precis från sjukgymnasten, där jag till min oerhörda förvåning och glädje fick veta att det finns MASSOR med övningar som jag kan och bör göra, trots mina illdåliga knä- och höftleder.

Jag har mest deppat över att jag inte ens klarade av att utföra de rörelser hon tidigare rekommenderat.

Detta till synes oskyldiga lilla gummiband är helt otroligt bra och fiffigt. Det ger motstånd så musklerna arbetar, vilket bygger upp dem och ger avlastning åt de nedslitna lederna i knäna och på andra ställen.

En hel del övningar gick vi igenom idag, och jag var alldeles slut efteråt. Det såg så lätt ut när sjukgymnasten visade, men när jag själv provade så kände jag minsann av en och annan muskel som jag inte ens trodde fanns!

thera-band-anim

Det blir till att träna nu, flera gånger om dagen. Jättedisciplinerad och fokuserad måste jag vara. För ska operationerna ha en chans att lyckas, måste musklerna vara trimmade. Men det känns kul för det är en investering i min egen hälsa och framtid, och min berömda envishet får väl komma till pass nu då.

Som tur är fick jag ett schema med mig hem. Jag har så lätt för att glömma, och har jag det inte svart på vitt framför näsan så är strax ursäkterna där och så blir det inget av. Men nu jädrar i min lilla låda, nu ska här TRÄNAS!!!

.

.

h1

Game over

april 21, 2009

.

gameover

.

Uff, jag är helt slut.

Game over.

Var iväg med yngsta dottern på förmiddagen för att träffa ett par vårdgivare, och eftersom hon tagit ledigt från skolan passade jag på att utnyttja hennes hjälp och for till Tumba Köpcenter för att handla på Willys.

Benen bar mig nästan inte, och redan innan vi var framme så var jag gråtfärdig av trötthet, värk och morfindimma.

oxycontin

När vi var klara, var det en stund kvar innan färdtjänsten skulle komma så vi satt på en bänk och väntade in tiden. Dottern fick gå till en klädbutik och köpa sig två par långbyxor och plötsligt har vi inte mer än tre stora kassar att bära.

Färdtjänsten kom och jag fick lite panik. Skulle skynda mig fram till bilen, varpå ena papperskassen välter och SPRICKER och varorna ramlade ut över hela parkeringen.

Färdtjänstchauffören var en surkart och grymtade. La inte två strån i kors för att hjälpa mig. Dottern samlade ihop grejerna så gott hon kunde, och vi satte oss i bilen.

Halvvägs hem upptäcker jag att min plånbok är borta!

planbok

Jag bröt ihop totalt. Började störttjuta och bad chauffören vända om. Han gjorde visserligen det, men sa ilsket ”Gråt inte!” till mig.

När vi kom tillbaka till köpcentrumet, slängde han ut mig och där stod jag på parkeringen med trasig kasse, varor överallt, ben som sviktade och tårar i ögonen.

Men dottern, den lilla ängeln, sprang in i butiken och frågade om de sett till min plånbok och tänk, DEN FANNS DÄR!!!

Någon vänlig och god människa hade lämnat in den i kassan! Och allt fanns i den; ID-kort, bankomatkort, pengar, högkostnadskort och allt annat viktigt.

Tro inte att chauffören väntade! Jag fick ringa efter en ny bil och vänta en hel timme på den, men hem kom vi i alla fall.

Och jag är glad och tacksam över att allt slutade bra, men jag är trött och ledsen och helt uppgiven över att livet måste vara så himla svårt och över att allt är så sårbart, bara för att man inte är lika rörlig och fungerande som alla ”normala” människor.

Nåja, slutet gott, allting gott. Och i kväll har jag kören och det är en lisa för själen!

Kram på er!

h1

Änglar finns!

april 19, 2009

.

anglargarmedoss

.

De finns där hela tiden, i vardagen och kanske när vi minst anar det eller när vi som minst förväntar oss det.

Den senaste tiden har jag blivit varse detta. Vänner som ställer upp i vått och torrt på alla möjliga vis, och så mina underbara döttrar förstås.

Min underbara väninna Salvia, som ständigt kommer med små eller stora gåvor, just sådant som jag behöver men kanske inte har haft råd att skaffa. Och som tar sig tid att heala mig, trots att hon själv har ont och väntar på operation.

Äldsta dottern, som just idag när jag mår som mest illa av min nya medicin, erbjuder sig att komma och laga mat.

Lilltjejen som inte drar sig för att gå den ganska långa vägen till Det Stora Varuhuset och handla två gånger i veckan, eftersom jag måste skona mina ben.

Exet som är världens bästa pappa till lilltjejen, och som alltid ställer upp, bidrar med det han kan och som älskar sin dotter över allt på denna jord och visar det i ord och handling.

Hade jag inte haft det  så jobbigt nu med värk och morfintabletter, så hade jag kanske inte upptäckt alla goda krafter runtom mig. Och missat hela grejen!

Så jag känner mig priviligerad.

Och tacksam!

.

.

h1

Underbara Sara!

april 17, 2009

.

prinsessa-furstinna

.

Jag har den stora glädjen att känna en Sara.

Sara är ett semitiskt namn och betyder furstinna, prinsessa. Och det stämmer bra på den Sara jag känner.

Sara är en mycket engagerad och varm människa med ett stort, stort hjärta och ett stort, stort tålamod. Hon jobbar som präst i Svenska kyrkan och varje dag ger hon kraft och glädje till människor och förmedlar godhet och förståelse.

Vi brukar träffas regelbundet och prata om allt från A till Ö. Vi diskuterar djupheter och ytligheter, litteratur, musik, film, kärlek, svårigheter, tro, problemlösningar och hela livet.

Hon är så beundransvärd, för jag är ju långt ifrån den enda som hon ger av sin tid. Och ändå så sitter hon där framför mig och utstrålar ett sådant lugn och en sådan godhet, att man blir inbäddad i den ljuvaste, mjukaste väv av omtanke och äkta engagemang.

Vi ber tillsammans och hon ber för mig. Välsignar mig.

Det är stort.

Och jag vill välsigna henne, denna furstinna, denna prinsessa i mänsklighetens tjänst som orkar med mig och alla andra som behöver henne.

Tack Sara, för att du finns. Du har fått mig att förstå och förlåta, mig själv och andra.

Jag färdas från plåga till plåga,
som en liten båt som kastas
mellan den ena höga vågen efter den andra

Det åskar och blixtrar på himlen
och sjön är i uppror

Ingen hamn eller strandremsa i sikte

Var kan jag kasta ankar?

Ungefär så lyder texten till arian ”Passo di pena in pena” ur Vivaldis kantat ”Amor hai vinto”. Och jag gör orden till mina egna och låter sångerskan Sara Mingardo förmedla dem i ljuva toner.

.

.

h1

Reservdelsmänniska?

april 14, 2009

.

reservdelar

.

Kommer precis från läkaren där jag fick veta svaret på röntgenundersökningen förra veckan.

Det är illa med undertecknad.

Höfterna är paj, men ännu värre var knälederna. ”Det värsta jag sett!” utbrast den gode doktorn, och jag tror honom, så ont som jag har.

Det blev remiss till en ortopedkirurg som har kort väntetid och förhoppningsvis operation i år, men kanske jag måste vänta ännu längre.

Under tiden ska jag knapra ett morfinpreparat  mot smärtorna. Och sitta still.

”Du ska absolut inte belasta knäna, du får inte gå eller stå särskilt mycket” tyckte doktorn. ”Hjälper du mig att byta liv då?” replikerade jag, och han skrattade lite men skakade uppgivet på axlarna…

För hur undviker man att stå och gå när man har tusen och en saker att göra varje dag? Läkare, tandläkare, vårdinrättningar, handläggare, matinköp, tvättstuga och hela livet?

Både min doktor och min sjukgymnast är rörande överens om att jag å ena sidan gått ner väldigt mycket i vikt, vilket i sig är bra för lederna, men å andra sidan belastar jag knäna på tok för mycket. Och för att jag ska kunna fortsätta bli bättre och gå ner mer i vikt så måste jag ju kunna röra på mig.

”Vi får helt enkelt ta en bit i taget på dig och göra dig frisk lite i sänder, så är du fit for fight om ett par år!” sa doktorn.

Jag – en reservdelsmänniska?

Och så här kan kanske en knäplastikoperation gå till… huvva!

.

.

h1

Beslut och verkställighet

april 13, 2009

.

arg02

.

Jag sitter här och är arg. Riktigt pissed off, för att vara uppriktig!

Dottern och jag har varit beviljade en stödfamilj ända sedan i höstas. Efter mycket letande så hittade vi äntligen rätt, och fick ja från en familj som vi tidigare haft kontakt med och där jag vet att det kommer att funka bra.

Det hela skulle träda i kraft nu i april.

Idag talade jag med familjen i fråga, och då fick jag veta att de inte kan förrän i juni. Kvinnan i familjen ska opereras och kommer att gå sjukskriven en tid.

Visst, det är sånt som händer och jag får acceptera det. Men vad jag INTE kan acceptera är att min handläggare vetat om detta en tid och ändå inte meddelat mig.

Här har jag gått och planerat för både mig och min dotter, och så skiter det sig helt!

Jag behöver komma i kontakt med handläggaren som har vårt ärende, och eftersom jag är upptagen hela dagen i morgon, passade jag på att skicka ett mail till henne idag. Självklart fick jag ett autosvar som meddelade att hon är på SEMESTER till den 20:e!

Grrrrr! Jag tycker det här är skit. Det ser så fint ut på pappret med beslut som är tagna. Men när det sedan kommer till verkställighet så är det inte lika tjusigt längre.

Jag är ARG!

Så här kan man låta då;

.

.