Archive for november, 2009

h1

Adventsönskan

november 29, 2009

.

.

Till alla er därute,
till alla som jag borde ha skrivit till men inte hunnit,
till alla ensamma, ledsna, bedrövade,
till alla utarbetade, slutkörda, stressade, sjuka,
till alla som har glatt mig med kommentarer och vänliga ord,
till alla som låtit mig ta del av sina tankar och funderingar på egna bloggar,
till alla glada, arga, förvånade, upprörda,
till alla som tror på Något och till alla som inte vet vad de ska tro,
till alla som känner sig bortvalda och till alla som har valt bort;

Ha en riktigt underbar första advent!

Våga släpp taget lite och andas. Ta in lugnet och friden och känn att det viktigaste vi har är Här och Nu och Varandra.

Ta hand om er alla därute!
.

.

h1

Förkylt!!!

november 24, 2009

.

.

Nä, riktigt så illa som på bilden är det inte, men närapå…

Jag däckade ihop i söndags kväll och befinner mig nu i stadiet feber-frossa-halsont-snuva.

I morgon ska jag sjunga in julskivan i kyrkan, jättekul! Och i kväll har vi sista repet inför första advent. Wunderbar!!!

Jag tackar för alla kommentarer på de tidigare inläggen, och jag SKA besvara och återgälda alla besök så fort jag blir lite piggare.

Nu är det endast sängläge som gäller.

Här kan ni roa er med en som kanske skulle ha pysslat med något annat än just Beatles… 😉

.

.

 

h1

Någonting att äta…

november 21, 2009

…är allt han begär!

Arale har fått kläm på det där med livets väsentligheter, trots sin ringa ålder.

Önskar alla mina läsare och bloggvänner en fortsatt trevlig helg. Själv åker jag och hälsar på min väninna som är nyopererad.

Ha det gott alla!

h1

Åh, Herregud!

november 20, 2009

.

Skraj?

.

Vilken power han har, Jonas Gardell!

Såg nyss ”Debatt” på TV där första delen handlade om att Jonas Gardell blivit nekad att filma och kommentera inuti Peterskyrkan i Vatikanen.

Gardell håller på med en TV-serie som kommer att börja sändas i vår. ”Åh, Herregud!” är namnet, och den ska handla om tro och vad jag förstår bygger den på hans båda böcker ”Om Gud” och ”Om Jesus”.


Ett av inslagen ska handla om just Peterskyrkan, och Gardell hade fått tillstånd att filma och allt var klart. Men plötsligt fick han veta att han inte var välkommen.

Och sen råder det delade meningar om orsaken. En del hävdar att det bara handlar om att man inte får filma och samtidigt kommentera inuti Peterskyrkan, en del hävdar att det är Gardell och hans kontroversiella uttalanden om Jesus som är orsaken.

Jag vet ju vad jag tror.

Handlar det bara om det förstnämnda, så går väl det att kringgå genom att lägga på speakertext i efterhand. Så troligast är väl att Gardell är obekväm som vågar ifrågasätta det vedertagna.

En av frågorna i boken ”Om Jesus” är varför vår trosbekännelse hoppar över hela Jesu gärning.

”…Vi tror ock på Jesus Kristus,
hans enfödde Son, vår Herre,
vilken är avlad av den helige Ande,
född av jungfrun Maria,
pinad under Pontius Pilatus,
korsfäst, död och begraven…”

Men allt som Jesus GJORDE då? Varför nämner man inte det?

Jag tror på en Jesus som engagerade sig, som ville att vi skulle agera om vi kunde. Ta ställning, protestera, kämpa för rättvisa och framför allt vara kärleksfulla emot varandra.

”Is God a three letter word for love?” sjunger man i en vacker sång av Duke Ellington.

Ja så tror jag att det är. Gud är inget objekt, utan helt enkelt det som uppstår när vi öppnar våra hjärtan och sinnen och känner gemenskap med varandra och älskar och respekterar oss själva och hela skapelsen.

Agape.

Daemon.

”Ubi Caritas et Amor, Deus ibi est” sjunger vi ibland. ”Varhelst det finns omtanke och kärlek, där finns också Gud”.

Och om katolska kyrkan kan jag inte uttala mig så särskilt mycket egentligen, mer än att jag bevistat ett par mässor och slogs av att jag inte var välkommen att ta nattvarden. Denna är endast förbehållen ”äkta” katoliker.

Undrar vad Jesus hade sagt om det.

I min protestantiska evangeliska kyrka så kommer både hinduer, buddhister, muslimer och kristna med glädje och tar del av brödet och vinet varje söndag. Man öppnar dörrar.

För som Mamadou Sene, en muslimsk artist och tillika bekant en gång sa; ”Vi har alla samma mål, men olika vägar att nå dit”.

Mamadou

Jonas Gardell fick in en underbar replik i debatten i alla fall. ”När påven Benedictus är död och blivit kanoniserad, då kommer säkert det här att jag blivit nekad att filma att framstå som hans enda mirakel!”.

Jonas, aldrig ska jag sluta älska dig!

.

.




h1

Mera sköldpadda!

november 19, 2009

.

.

Uff, nu är jag visst tjatig. Men vår nye lille familjemedlem är så söt!

En rafflande actionrulle där han äter blodmaskar, varsågoda!

.

.

 

h1

Igår kom han…

november 19, 2009

…som vi väntat på så länge!

Arale, vår lille gulbukade vattensköldpadda!

Han är så pyttepytteliten, och det går inte att säga vilket kön det är än. Könsmogna blir de vid c:a 20 års ålder, och Arale är född i februari i år.

Obetydligt större än en femkrona ungefär, och så söt, så söt! 🙂

En pigg och glad liten krabat är det, vaken och ivrig och kryper inte alls in under skalet och gömmer sig utan tittar nyfiket och öppnar sitt förtjusande lilla gap när man kliar honom/henne på halsen. Yngsta dottern kelar med honom och har honom i sängen och pussar och gullar. Jag får nästan beordra henne att låta honom/henne få lite lugn och ro också. Men det är nog ingen fara, det är en mycket social liten sköldpadda detta.

Vi får se om det blir en kompis också, för det kan ju bli lite ensamt annars.Arale har fortfarande två syskon kvar på Huddinge Zoo.

Arale kommer att bli ungefär 50 år gammal, så den kommer att finnas med oss länge.

Ska försöka ta lite bättre bilder, de här är suddiga, men den rör sig hela tiden! Och det är väl ett friskhetstecken antar jag.

Ha det gott alla!

h1

Knätofs och kollektiv tremor

november 18, 2009

.

.

I helgen hade vi konsert igen. Den tredje på en månad.

Denna gång var det folkmusik på temat, och själva huvudnumret var inte Botkyrka Motettkör, utan Slagsta Gilles spelmän och dansare.

Och vi snackar KNÄTOFS här. I kubik!

Hela koret invaderades av ett femtiotal spelkå… eh, spelglada människor. Det var nyckelharpor, fioler, dragspel, trummor, flöjter, gitarrer och ståbas så det stod härliga till.

Och alla sånger lät exakt likadant, och alla hade femtioelva verser och tog aldrig slut.

Kören sjöng några egna sånger. Men vi förbleknade där vi befann oss högt uppe på gradänger framme i koret. Den månghövdade, brokiga, folkdräktsklädda skaran spelmän och -kvinnor stal så klart hela showen.

Kyrkan var fylld till bristningsgränsen av supportrar. Inte till oss i kören, utan till spelmännen. Of course! Själva får vi vara glada om vi har en halvbesatt kyrka under våra egna körkonserter.

Och det dansades hambo och polska i gången upp mot altaret, och delar av kören skulle vara med i den avslutande ringdansen, varvid en av sopranerna höll på att göra en trippel Salchow och slå skallen i en kyrkbänk.

Våra konserter brukar hålla på en timme. Den här höll på i två. Och det var lite, för senast jag var med på en konsert med dessa fiolfanatiker, så körde de inte mindre än TRETTON extranummer!

Den här gången nöjde de sig med att göra en repris av Botkyrkalåten som fick sätta punkt för programmet. Men mot slutet av konserten blev de så till sig, att en våg av kollektiv, musikalisk tremor fortplantade sig bland spelevinkarna och gitarristen körde någon slags egen hula-hula och höll på att hamna i mitt knä.

Med tanke på att snittåldern bland deltagarna är sisådär 77 år, så tycker jag ändå att det var rätt hippt att de i år uppfunnit synkopen. Gubben med ståbasen började nästa lira jazz där ett tag.

Jag älskar verkligen det mesta i musikväg, och folkdans och fiolgubbar har också sin charm. Men jag tycker det blir rätt enahanda att lyssna på bara den här sortens musik en hel lång konsert.

Ombyte förnöjer, och nyanser och dynamik i det musikaliska framförandet är faktiskt inte helt fel.

Så för att göra en riktig P3-övergång, så kan jag upplysa er om att skulle jag händelsevis någon gå gå sta’ och gifta mig på riktigt i en körka,  med brudtärnor och hela konkarongen (fast Gud förbjude!), ja då skulle jag absolut och säkert som Amen i kyrkan ha nedanstående musik!

.

.