Archive for januari, 2010

h1

FANTOMEN på OPERA(tione)N

januari 29, 2010

.


.

Sjukhusmat! Finns det nåt värre?

Nu för tiden får sjukhusen här i mitt landsting maten utkörd från ett centralkök och sedan micras den på  avdelningen. All näring (om det överhuvud taget funnits någon) blir som bortblåst och det är inte ens människoföda man serverar. Portioner som på bilderna här ovan innehåller förmodligen c:a 75% kolhydrater, alltså rent socker. Det lilla uns av fett som finns kommer från industrihärdade fetter och läbbiga kemikaliesörjor som kallas margarin. Bläh!

Vad gör då en sann LCHF-are som ska ligga på sjukhus? Jo, man tar med sig egen mat!

Jag har fått ”dispens” och ska få förvara medhavd mat på avdelningen, eftersom vårdpersonalen är helt införstådda med att jag inte på några villkors vis tänker peta i mig kolhydrater, E-nummer eller annan antimateria. Jag ska ju bli frisk och läka snabbt!

Egna ”dubbelmackor”

För detta ändamål har jag packat ner ”dubbelmackor” gjorda av tjocka skivor stek med massor av riktigt SMÖR och antingen fet ost eller fet salami emellan. Ett par avocador och så två flaskor med hemkokt, finfin köttbuljong. Första dygnet får jag bara inta flytande föda.

Hemkokt buljong, avocado och SMÖR

.

När detta inlägg publiceras, ligger jag förmodligen på operationsbordet. Därav titeln! 😉

.

h1

Hospitalisering

januari 28, 2010

.

.

Då var det dags för en tids hospitalisering då!

Tidigt i morgon bitti sker ingreppet och nu börjar jag faktiskt bli rätt nervös… Inte så mycket för själva operationen – även om den kommer att ta nästan två timmar och jag kommer att vara vaken och HÖRA precis allting – utan mer för allt runtomkring som bara måste klaffa och inte får gå fel.

Lilltjejen ska vara på korttidshem och äldsta dottern hjälper mig med djuren som ska ha tillsyn och mat dagligen. Och allt kommer säkert att gå alldeles jättebra, men skulle nu någon länk i kedjan brista, ja då rasar liksom allting som ett korthus…


Tre till fem dygns vistelse på sjukhuset räknar man med efter en sån här operation. Själv satsar jag stenhårt på att komma hem redan på måndag igen, men jag vet ju inte. Något kan gå snett eller läkningen kanske inte blir som den ska, och då måste jag stanna kvar lite längre på sjukhuset.

Jag kommer att vara unplugged där, så det blir ännu mer frånvaro från min sida en tid. När jag kommer hem vet jag inte i vilket skick, så kanske jag inte orkar sitta vid datorn den första tiden.

Men så fort jag kan så kommer jag och hälsar på er!

Ha det gott alla, så ses vi på andra sidan operationen. Kram på er!

.

.

h1

Det snurrar på!

januari 23, 2010

.

.

Hej svejs allihop!

Än en gång får jag börja med en ursäkt, jag har verkligen inte haft tid att blogga eller besöka andra bloggare. Det snurrar på fortare och fortare inför min operation, och allt praktiskt som ska ordnas tar tid.

Jag känner mig mest som en slags sambandscentral just nu, men saker och ting faller på plats och allt blir jättebra ändå.

Med detta önskar jag er allihop en fortsatt trevlig helg, och så lovar jag att titta in till er och skriva några rader i veckan som kommer.

Kram på er! Ni är GULD värda allihop!

.

.

h1

Tack!

januari 15, 2010

.

.

Ett jättestort och varmt TACK till er alla för era lyckönskningar och fina kommentarer på senaste inlägget!

Det är en hel del i görningen nu inför operationen, och det finns inte riktigt någon tid för bloggande eller besök hos er. Men mina tankar går till er och jag vill önska er en riktigt fin, ombonad, varm och TREVLIG HELG!!!

.

.

h1

Nedräkningen har börjat!

januari 12, 2010

.

.

Idag har jag varit hela dagen på sjukhuset där jag snart ska genomgå min knäplastik-operation.

Förberedelser var vad som stod på agendan.

Hos narkosläkaren blev det både EKG och blodprover, och därefter samtal. Och jag är så glad, för jag slipper narkos! Jag kommer att få spinalblockad i stället, d v s underkroppen kommer att bli helt bedövad, men jag kommer att vara halvvaken under själva operationen.

Sann LCHF-are som jag är, hade jag gruvat mig lite inför glukosdroppet som jag vet att man sätter in. Men även detta går att lösa och jag har numera inskrivet i mina handlingar att jag ska få koksaltlösning i stället. Jippi!!!

Efter narkosläkaren var det dags för samtal med inskrivningssköterskan. Ännu mera väntan. Men hon var trevlig och tillmötesgående, och förstod mig till fullo när jag förklarade att jag absolut inte tänker äta sjukhusmat, och att jag kräver att få ta med egen mat och kunna förvara den på avdelningen.

”Vi brukar inte låta patienterna göra så, men i ditt fall är det ju verkligen befogat!” sa hon, efter att jag visat henne foton av hur jag såg ut före LCHF. Hon var dessutom genuint intresserad av kosten och hade precis skaffat böcker i ämnet, så vi hade en del att prata om.

Därefter var det gruppinformation hos sjukgymnast och arbetsterapeut. Där fick jag fylla i en massa papper med skattningsformulär över hur jag upplever smärta, vilka förväntningar jag har efter operationen och vilka besvär jag har och hur de yttrar sig.

Sen skulle jag mätas och beskådas från alla vinklar och vrår vilket också tog sin lilla tid. Men det är ju viktiga saker och jag vill ju att det här ska bli så BRA, så jag samarbetade glatt och villigt.

Slutligen höll sjukgymnasten ett litet anförande för oss – en andäktig skara – där hon förklarade vad ett knä är (!), vad artros är (!), hur operationen går till och vad vi kan förvänta oss efteråt.

Allt kommer att gå bra! Det enda jag gruvar mig över nu är katetern!

Bläääähhh!!!

Jag förstår ju att jag måste ha en sådan, och själva införandet sker efter spinalblockaden. Men det värsta är ju faktiskt när man ska ddd-rrr-aaa ut den… En UVI kommer med all säkerhet som ett brev på posten.

Men… om en månad är allt detta överståndet och klart!

.

.

h1

Dumela rra!

januari 11, 2010

.

.

Jag är upp över öronen och handlöst förälskad i Precious Ramotswe!

Denna traditionellt byggda botswanska kvinna, som ärver 180 kor av sin far när denne dör, och bestämmer sig för att starta den enda – och sålunda bästa – detektivbyrån i Gaborone, har fått hela mitt hjärta och mycket av min tid också.

Det började för flera år sedan när jag läste böckerna. Och nu går berättelsen som TV-serie på söndagarna. De har verkligen lyckats hitta skådespelare som stämmer på pricken med figurerna i böckerna.

Mma Ramotswe ger sig i kast med olika uppdrag, vilka hon samtliga löser på ett för alla parter tillfredsställande sätt.

Ta t ex kvinnan vars make spårlöst försvunnit och där misstankarna finns om otrohet.

Mma Ramotswe spårar mannen till en religiös sekt, och i samband med dop i en flod har mannen helt enkelt blivit uppäten av en krokodil.

Detta kan änkan leva med och konstaterar glatt att så länge det inte rörde sig om otrohet, så var det helt i sin ordning!

En jordnära skildring av människor vars liv skiljer sig en hel del från våra. Sånt får mig att bli lite extra ödmjuk och betrakta saker och ting med större vördnad.

Mma Ramotswe är ingen sylfid, och hon är stolt över det. Hennes beundrare och gode vän bilmekanikern JLB Matekoni, försöker vinna hennes hjärta genom att uttrycka oro över hennes stundtals farliga uppdrag. Han jämför henne med en gasell som riskerar att anfallas av vilda lejon. Mma Ramotswe rynkar irriterat på näsan och utbrister upprört ”Ingen har NÅGONSIN liknat mig vid en gasell tidigare!”.

Har ni inte läst böckerna av Alexander McCall-Smith, så gör det! De är helt enkelt underbara. Själv tänker jag fortsätta att botanisera bland det utgivna, för jag vet att det har kommit ännu fler titlar i serien nu.

Och sen kanske jag flyttar till Botswana en vacker dag. Jag är svag för sånt  här…

…och sånt här…

.

h1

När jag ser på saker med de DÄR ögonen…

januari 10, 2010

.

Kolla in den här ryske snubben – Leonid Kharitonov – och titta noga på hans utseende.

.

.

Jämför sedan hans utseende med David Walliams, ena halvan av ”Little Britain”.

.

Nog sjuttsiken är de lika varandra? De smala ögonen, ögonbrynen, de lite rundade kinderna, näsan, underläppen…

(Idag är herr Kharitonov rätt gammal och liknar mest Leonid Brezjnev till utseendet)

.