h1

Stopp

oktober 13, 2010

Hej alla trogna läsare och alla ni som är vänliga och kommenterar och skickar hälsningar!

Det har hänt lite för mycket de senaste månaderna. Jag har varken orkat eller haft tid för bloggandet.

Hel knäplastik

Min knäoperation som skulle äga rum i augusti blev uppskjuten. Jag stupade på målsnöret kan man säga. Låg nere på operation med spinalblockad och allt, och en övernitisk narkossköterska hittade en pytteliten prick på min mage som man bedömde vara misstänkt stafylokockinfektion. Hemskickad med diger antibiotikakur och nytt op-datum i morgon, 14:e oktober.

Mamma

Lilla mamma som snart är 84 år ska demensutredas. Hon ligger f n på sjukhus med bruten fotled. Hon hade gått hemma i flera dygn på det viset utan att vilja ta sig till någon vårdinrättning. Tack vare min äldsta dotter kom hon till akuten i alla fall och på den vägen är det.

Nu behöver jag finnas till hands för mamma i och med att det ska vårdplaneras och man ska försöka hitta någon lämplig plats för henne så länge hon behöver sitta i rullstol. Själv vägrar hon så klart, envis som en gammal get. Tror hon ska klara sig själv hemma och tror att jag och mina döttrar ska kunna ge henne den tillsyn hon behöver.

Men jag kommer att vara väldigt begränsad en tid framöver nu. Och skjuter jag på operationen så kommer jag ändå inte att vara till någon hjälp för varken min mamma eller mina döttrar.

Mamma har bara oss här i Sverige. Resten av släkten bor i Norge, och nog tycker de och har åsikter om allt möjligt, men att komma hit och hjälpa till är tydligen för mycket begärt.

Egentligen skulle jag ha rest till Barcelona nu på fredag. Min kör reser dit för att ge ett par konserter. Men min operation är viktigare och Barcelona finns kvar som tur är.

Så med detta vill jag säga ett förlåt för alla obesvarade kommentarer, men också tala om att jag tänker på er hela tiden och hoppas att ni alla har det bra och att ni fortsätter att blogga. Tids nog kommer jag att börja på igen och uppdatera mig hos er alla.

Stor kram!

h1

Jag mötte Lasse!

september 17, 2010

.

.

Sådär. Nu vet ni vem jag röstar på.

Kan meddela att Lars Ohly blev glad när jag berättade att jag många gånger sjungit för hans far Harald Ohly, som tidigare var präst just i min kyrka. Han lovade hälsa till sin pappa från mig!

Återkommer!

.

h1

Mellanlandning

juli 22, 2010

.

.

Hej alla goa bloggvänner och läsare!

En liten uppdatering här, innan jag drar vidare på nya äventyr.

Malta var SUPER! Vilket land, vilka människor, vilken himmel, vilket käk… Dit kommer jag absolut att resa igen!

Torget i Bugibba

Medelhavshimmel…

Beachen

Snygga kopps 🙂

Värmen var total, men det var ändå ljuvligt där nere. Billigt, inga överpriser alls, och ett otroligt vänligt bemötande överallt. Hjälpsamma och språkkunniga invånare.

När vi skulle resa hem, bestämde jag mig för att anlita assistans på flygplatsen, eftersom benen var lite möra. Jag blev erbjuden rullstol och tänke ”Why not?”. Det var premiär för mig, jag har aldrig suttit i en sådan förut, och det kändes konstigt.

Sen blev det många tokiga incidenter när min stackars dotter skulle köra mig till kontroller och gaten och allting och jag satt där i rullstolen och hötte med kryckan och bar mig åt som Hyacinth Bucket! Vi skrattade så vi tjöt! Jag är ju inte världens mest fjäderlätta kvinna precis, och att svänga runt med mig när jag skulle hit och dit, in på tax free och in på toaletten, var en pärs. Men min dotter är stark, hon klarade det galant.

”Mind the pedestrian!”

Nu har det varit några dagars hemmaliv och sol och bad. Och igår blev jag grundligt uppvaktad inför min stundande femtioårsdag om några veckor, en total överraskning!

50-årsbukett

Jag var och hälsade på bekanta som i våras fått sitt fjärde barn och jag ville egentligen bara hälsa på nyförvärvet i all enkelhet. Men när jag kom så hade de pyntat med ballonger och dukade fram världens festmåltid med grillning och tårta och godsaker. Och barnen sjöng för mig och jag fick en underbar blomsteruppsättning och något som jag önskat mig i många år, nämligen en Soda Streamer!

Bubbel bubbel!

Så nu bubblas det för fullt här! 🙂

I morgon reser jag till Oslo för kärt återseende med kusinerna. Lite sightseeing på nya Holmenkollen och säkert en sväng i Frognerparken också.

Och med dessa ord vill jag önska er alla en fortsatt härlig sommar. Jag kommer att bli flitigare här i slutet av augusti när jag fått min andra operation och bara kan sitta här på kammaren.

Men nu är vädret så fint och jag vill vara ute och leva och datorn står mest och samlar damm. Kanske är det bra och nyttigt, för i tider blir det lite väl mycket sittande vid burken.

Ha det gott allihop! Kram på er alla!

.

PS. Rökning dödar! Det vet man även på Malta, fast där säger man ”It-tipjip joqtol”. Gulligt va?

.

h1

Mot Malta!

juni 30, 2010

.

St Pauls Bay, Xemxija, Malta

I morgon bitti reser jag till Malta.

Där ska jag förhoppningsvis kunna ladda batterierna och bli lite pånyttfödd. Det har varit mer än lovligt tufft hela våren och försommaren, och jag har nästan – men bara nästan – gått in i väggen. Igen.

Hotellet har saltvattenpool och privat strand. Jag kommer nog att vara mer i vatten än på land under hela veckan där nere.

Det här får bli min sommarhälsning till Er alla. Det finns så mycket jag borde ha gjort och jag skulle kunna sitta här och rada upp orsaker och ursäkter, men vem blir glad av sånt?

Ni finns ALLTID i mina tankar, även om jag inte skrivit hos Er på länge.

Ganska glest lär det bli resten av sommaren också. Jag reser till Norge lite längre fram och ska även göra andra små avstickare hit och dit.

Ta hand om Er! I kampen mellan gott och ont segrar alltid det som är gott, det vet jag.

Musikillustrationen till detta får bli från senaste körkonserten med undertecknad som Paradiset och tre av körens herrar som Inferno.

.

.

h1

I liljekonvaljernas huvudstad

juni 4, 2010

.

.

En av mina allra käraste väninnor sedan många år tillbaka har hastigt ryckts bort efter en tids sjukdom och jag är helt förkrossad av sorg och saknad.

Hon blev bara några år äldre än jag, och hon lämnar barn och barnbarn efter sig.

Kära T, du är i Ljuset nu och jag vet att du inte har ont mer. Du går hand i hand med din hjärtas älskade och du har svikt i stegen och är glad och fri. Du är helt säkert i liljekonvaljernas huvudstad!

Men jag saknar dig och du har lämnat ett stort, stort tomrum efter dig.

Din älsklingsblomma var liljekonvaljen. Sången och dikten är till dig.

Kung Liljekonvalje av dungen,
kung Liljekonvalje är vit som snö,
nu sörjer unga kungen
prinsessan Liljekonvaljemö

Kung Liljekonvalje han sänker
sitt sorgsna huvud så tungt och vekt,
och silverhjälmen blänker
i sommarskymningen blekt 

Kring bårens spindelvävar
från rökelsekaren med blomsterstoft
en virak sakta svävar,
all skogen är full av doft 

Från björkens gungande krona,
från vindens vaggande gröna hus
små sorgevisor tona,
all skogen är uppfylld av sus 

Det susar ett bud genom dälden
om kungssorg bland viskande blad,
i skogens vida välden
från liljekonvaljernas huvudstad
(Gustav Fröding)
.

.
h1

Vård eller vanvård?

maj 6, 2010

.

.

Jag sitter här och är både förbannad och upprörd. Det gäller den s k vården, eller vanvården som jag faktiskt skulle vilja kalla den.

Min äldsta dotter har mått dåligt en tid och hennes behandlare har flaggat för att hon skulle behöva en kortare tids inläggning för att vila upp sig och hämta krafter.

Så långt är jag helt överens. Hon har varit jätteduktig senaste tiden och gått från klarhet till klarhet. Jag är så stolt över henne,  hon är verkligen en riktig kämpe.

Igår blev hon inlagd igen, och då väljer man att lägga in henne på s k LPT – det som vi i dagligt tal kallar tvångsinläggning. Det hela skedde hals över huvud när hon var på besök hos sin behandlare, och min dotter hade ingen möjlighet att ordna med praktiska saker eller se till att någon kunde ta hand om hennes lilla katt som nu är hemma ensam i lägenheten.

Ensam hemma

Jag blir så förbannad på psykiatrin! Meningen med inläggningen är att min dotter ska få vila ut lite och slappna av. Men hur ska hon kunna det när hon ligger och oroar sig över katten och det praktiska? Min dotter fick inte ens med sig laddaren till mobilen,  eller några personliga tillhörigheter. Hur ska hon då kunna vila när hon bara oroar sig över detta?

Det här tycker jag är ett lysande exempel på Moment 22. Vårdapparaten slår sig för bröstet och tycker att de gör en insats, och det ser säkerligen jättebra ut på pappret. Men i verkligheten blir konsekvenserna förödande, både för min dotter, hennes katt och alla oss anhöriga som vill hjälpa henne.

Summan av kardemumman kan bli att min dotter riskerar att må ännu sämre, eftersom konsekvenserna inte går att förutsäga.

Jag tycker att det borde finnas något mellanting mellan sjukhus och hemmet. För helt klart är det viktigt att få möjligheten till andrum och vila, i synnerhet om man som min dotter i så många år haft det tufft och svårt. Men varför inte ha något ställe som inte har den där destruktiva sjukhusstämpeln i stället?

En plats där man kan få komma frivilligt några dygn, få vila och andas ut lite, och där det ändå är möjligt att få hjälp med praktiska saker.

Jag förstår att allt handlar om pengar. Men frågan är om inte detta alternativ skulle bli billigare i längden, och förhindra framtida problem som i sin tur leder till nya inläggningar.

.

h1

Ballar av stål? Hjärnor av luft!

maj 4, 2010

.

Varför tycker vissa människor om att se andra bli skrämda, kränkta, förnedrade eller irriterade? Hur kan sånt kallas HUMOR?

.


Ballar av stål

.

Varje söndag sänds ett fullkomligt idiotiskt TV-program på Kanal5 som heter ”Ballar av stål”.

Programmet går ut på att diverse mindre kända skådisar och stå upp-komiker på olika vis ofredar, trakasserar och besvärar oskyldiga männsikor, och sen får publiken poängsätta vem som är roligast.

Några av de allra värsta karaktärerna är följande:

En jobbig jävel

Denne rödklädde vidrighet springer omkring på stan och petar av folk mössorna, stör folk i deras arbete, skrämmer slag på äldre människor och stoppar trafiken genom att sätta sig på en stol mitt i gatan.

Morsan

En fejkgravid kvinna som försöker stjäla cyklar, hoppar på män och uppger att de är far till hennes barn, raljerar om sex och alkohol, far runt med en dildo i handen och frågar folk på stan var det finns något ställe för henne att gå in och ”riva av”!!!

Säkerhetsmannen

Denne idiot testar hur det är att vara funktionshindrad eller barn och sen utföra olika saker i trafiken. T ex att åka rullstol och vara berusad, eller att åka skidor och vara blind.

Dessa tre är de allra värsta, för de utför sina ”skämt” på bekostnad av andra utan tanke på vad det kan få för konsekvenser.Och det är nog det som stör mig allra mest. Att inte tänka längre än näsan räcker.

Den där äldre damen vars mössa blir avsliten av den rödklädde ”jäveln” hade ju kunnat vara min gamla mamma, och hon hade förmodligen fått en hjärtinfarkt om hon fått uppleva det här.

Och när ”säkerhetsmannen” kommer i full rulle på trehjuling nerför Apelbergsgatan och bilar och människor måste tvärnita, så hade det kunnat vara jag som precis just då passerat med nyopererat ben och ramlat och blivit skadad för livet.

.

Kanal5 har fått en hel del kritik för programmet, men försvarar sig med att folk ”måste” kunna se humorn i det här… Vilken humor? Jag tycker INTE det är roligt när människor kränks, och det går inte alltid att se utanpå en människa vilka förutsättningar den personen har och hur hon/han ska reagera.

Dock finns det en deltagare som jag gillar, och det är Strippan

Strippan är påflugen och sätter igång att ta av sig kläderna till musik lite var stans. Men han är begåvad, dansar gudomligt och han låter folk vara ifred. Vill man inte åse hans manövrar, så kan man i alla fall gå undan. Dessutom är han utbildad dansare och sångare och så vig som en gummisnodd.

.

.

När jag var liten skrattade man gott åt intelligent humor som Hasse&Tage där man sparkade uppåt. Nu blir nivån lägre och lägre för varje år. Är det detta vi ska föra vidare till nästa generation? Att man aldrig behöver tänka på konsekvenserna, utan bara man har roligt själv så är allt OK?

Jag är gammalmodig och det är jag stolt över.

.