Posts Tagged ‘Förälder’

h1

Starkt

februari 13, 2009

.

bon

.

Jag hade besök av min präst och min diakon i förrgår.

Länge hade jag gått och funderat över om jag skulle kontakta dem eller ej. Men till slut tog jag steget. Svalde stoltheten och ringde och bad om hjälp.

Den senaste tiden har varit för überjäklig helt enkelt. Människor som jag trott varit mina och familjens vänner, har gått bakom min rygg och gjort ”anmälningar” till socialtjänsten. Inte för något annat än för att markera sitt ogillande emot mig.

Det är så talande sånt här. Människor som utåt vill visa upp en god, kristen och kärleksfull image, begår med berått mod handlingar som de vet får negativa konsekvenser för andra.

Och det här är människor som säger sig vilja hjälpa.

Som tur är har jag starka och positiva krafter på min sida. Krafter som hjälper mig att påvisa det absurda i situationen, för de som har mest negativt att yttra om mig och min familj, har inte haft någon som helst kontakt med oss på väldigt, väldigt länge.

Förutom att chatta med min dotter förstås. Och där belasta henne med förtal av mig. Säga saker om mig som inte bara är osanna, utan också gör min dotter förtvivlad och ledsen.

krigszon1

”Du lever i en krigszon” sa prästen till mig.

Och bad. För mig och med mig.

Det var starkt. Något av det starkaste jag upplevt på länge. Och det hjälpte mig vidare, för jag kan ändå känna – mitt i allt kaos – att jag vilar i en stor trygghet.

.

.

Annonser
h1

En bit lycka…

november 28, 2008

kamp

Denna helg.

Får ha dottern hos mig hela helgen, ända tills måndag morgon.

Underbart. Jag ska njuta varje sekund.

Men kampen går vidare. Och jag ska inte ge mig innan striden är över.



h1

Helt sakligt

november 17, 2008

42-17364760

Förhoppningsvis utan alltför många känslor ska jag försöka beskriva den senaste tidens händelser.

I en handvändning har hela min tillvaro hamnat upp och ner och jag vet i skrivande stund ingenting om min närmaste framtid.

Min älskade lilla dotter har mått så dåligt så länge och till slut gick det överstyr och vi fick söka hjälp. Professionell sådan.

En lösning har erbjudits, och jag har tvingats acceptera, eftersom jag riskerar alltför mycket om jag inte spelar med. Men det känns fel hela vägen, för den hjälp jag så väl behöver och har sökt så länge är något helt annat än det vi har fått.

Från ett ensamt underläge tvingas jag kämpa för min rätt som förälder och för mitt barns rätt till en barndom.

De som bestämmer pratar om min dotters säkerhet. Ändå finns hon just nu hos någon som inte ens fått tillräcklig information eller visat minsta intresse av att ta reda på mer om förutsättningarna.

Efter att ha upplevt att min äldsta dotter togs ifrån mig för många år sedan, trodde jag aldrig att jag skulle behöva gå igenom en liknande historia. Men all hjälp jag sökt och alla gånger jag har bett proffsen om hjälp, har bara spätt på min icke-trovärdighet som förälder.

Ett par vänner har stått mig bi, och gjort så att helgen blivit rätt okej trots all fasa.

Vägen framåt börjar ta form igen.

Tack Susanne och Salvan!

Och här, till DIG lilla R****. För att jag älskar dig så!