Posts Tagged ‘Hopp’

h1

Bättre och bättre

februari 11, 2010

.

.

Igår skedde ett mirakel.

Jag kunde plötsligt stå på benen, ta mig ut, göra ärenden och klara allt detta utan att svimma av smärta eller trötthet.

Förra veckan var nog den svartaste och mörkaste i mannaminne. Det kändes som om jag skulle sitta fast för evigt i ett träsk av smärta, feber, inflammationer och värk.

Nu har det hela äntligen börjat vända och jag kan verkligen se ljuset i slutet av tunneln. Det här BLIR bra! Jag orkar plötsligt allt det som jag faktiskt trodde var helt borta och jag klarar t o m att gå runt här hemma i lägenheten utan kryckor.

”En frisk person har tusen önskningar, men en sjuk person har bara en!” sa en klok medpatient på sjukhuset.

Så sant, så sant. Ingenting i världen är viktigare än hälsan. Har man den, så har man allt.

.

.

h1

Vilken mix(-er)!

augusti 24, 2009

.

Oj oj oj, vilken helg det har varit!

Trots att det är flera veckor sedan jag fyllde år, blev jag åter uppvaktad av vännerna med presenter. Jag fick en jättefin mixer som är alldeles ypperlig att göra smoothies i. För att inte tala om att mala macadamianötter till ett fint pulver och ha som panering på fisk.

100_2637

Grisar fick jag också. De skymtar i bakgrunden på bilden.

Och sen har jag fått ett bokpaket. Av en beundrare… en lång och stilig gentleman! Häpp! 🙂

100_2638

Böckerna valde han med omsorg, eftersom han känner min smak när det gäller litteratur. Och han fick in en riktig jackpot där, för alla böckerna är nya bekantskaper för mig.

Yngsta dottern har haft lattjolajbans på sitt håll. Hon och hennes pappa besökte en skäggagam vid namn Agneta, och nu är dottern handlöst förälskad.

Agneta

I morgon börjar kören igen, vilket jag har saknat jättemycket över sommaren. Och sen när jag kommit hem, blir det ”Little Britain i USA” på TV.

Livet känns rätt bra just nu. Planeterna tycks vara i harmoni med universum och med mig.

Och om en stund ska jag betala mina räkningar… 😉

.

.

h1

Starkt

februari 13, 2009

.

bon

.

Jag hade besök av min präst och min diakon i förrgår.

Länge hade jag gått och funderat över om jag skulle kontakta dem eller ej. Men till slut tog jag steget. Svalde stoltheten och ringde och bad om hjälp.

Den senaste tiden har varit för überjäklig helt enkelt. Människor som jag trott varit mina och familjens vänner, har gått bakom min rygg och gjort ”anmälningar” till socialtjänsten. Inte för något annat än för att markera sitt ogillande emot mig.

Det är så talande sånt här. Människor som utåt vill visa upp en god, kristen och kärleksfull image, begår med berått mod handlingar som de vet får negativa konsekvenser för andra.

Och det här är människor som säger sig vilja hjälpa.

Som tur är har jag starka och positiva krafter på min sida. Krafter som hjälper mig att påvisa det absurda i situationen, för de som har mest negativt att yttra om mig och min familj, har inte haft någon som helst kontakt med oss på väldigt, väldigt länge.

Förutom att chatta med min dotter förstås. Och där belasta henne med förtal av mig. Säga saker om mig som inte bara är osanna, utan också gör min dotter förtvivlad och ledsen.

krigszon1

”Du lever i en krigszon” sa prästen till mig.

Och bad. För mig och med mig.

Det var starkt. Något av det starkaste jag upplevt på länge. Och det hjälpte mig vidare, för jag kan ändå känna – mitt i allt kaos – att jag vilar i en stor trygghet.

.

.

h1

Giustizia sire!

februari 4, 2009

.

justitia

.

Vilken fantastiskt bra advokat jag har! Det märks att han varit med förr, och de som inte lyssnar på mig, lyssnar i alla fall på honom!

Dessutom äter han GI… 😉

.

.

h1

Vägen till framtiden – två år med LCHF

januari 7, 2009

.

road

Idag är det precis två år sedan jag började äta LCHF. Den sjunde januari 2006 gick starten, och sedan dess har allt blivit så mycket bättre. C:a 80 kg har försvunnit från min kropp.

När jag var 46 år så var jag övertygad om att jag skulle dö. Och kanske hade jag gjort det om jag inte fått kunskap om hur man kan äta och leva sunt och hälsosamt och med utgångspunkt från hur vi är skapade.

Jag kunde inte resa mig utan hjälp. Jag kunde inte stå, inte gå. Tog mig fram med permobil och benen var så svullna eftersom jag inte hade någon cirkulation, att jag fick stora inflammerade bensår.

livets-trad

Mina värden var katastrofala. Jag låg på gränsen till diabetes, hade skyhögt blodtryck, migränanfall flera gånger i månaden vilka endast avhjälptes av starka mediciner och injektioner. Min ena binjure var förstorad och jag hade inflammerade gallstenar som skulle opereras bort.

På utsidan hade jag en massiv psoriasis och någon slags ospecifik urticaria som gav mig klåda och innebar en diger konsumtion av olika allergimediciner.

Men det vände!

I och med att jag uteslöt kolhydrater ur kosten och bytte ut margariner och oljor mot naturligt, animaliskt fett så kom hälsan tillbaka med stormsteg. Det tog inte många veckor innan mina värden var mycket bättre.

foods-high-in-saturated-fat

Idag är jag i princip helt friskförklarad. Alla värden är toppen och jag blir bättre och bättre i leder och muskler hela tiden. Jag har inte haft ett enda migränanfall på två år och bara det är en jättevinst.

Min husläkare säger att det är tack vare viktminskningen som jag är så frisk på insidan. Tyvärr förstår de inte att det är tvärtom, det är tack vare att jag är frisk på insidan som vikten har rasat.

Men jag vet det själv, och många med mig. Det är huvudsaken.

butter-sizzing

Nu är jag inte längre rädd för att dö i sömnen som jag var tidigare. Nu vet jag att jag kommer att vakna nästa dag och vara pigg och vilja ta för mig av livet.

Till alla er som hört talas om LCHF och tycker det verkar konstigt vill jag säga; DET FUNGERAR!!! Och var inte så viktfixerade! Visst, det var jag också en gång i början, men nu vet jag mycket bättre. Hellre är jag rund och frisk, än smal och sjuk.  Hellre en kost som bygger muskler än att svälta mig själv och förlora kroppsvikt i vatten och muskelmassa, som sedan kommer tillbaka med råge så fort man äter ”normalt” igen.

standardimage35

Det här är livets väg!

.

h1

Helt sakligt

november 17, 2008

42-17364760

Förhoppningsvis utan alltför många känslor ska jag försöka beskriva den senaste tidens händelser.

I en handvändning har hela min tillvaro hamnat upp och ner och jag vet i skrivande stund ingenting om min närmaste framtid.

Min älskade lilla dotter har mått så dåligt så länge och till slut gick det överstyr och vi fick söka hjälp. Professionell sådan.

En lösning har erbjudits, och jag har tvingats acceptera, eftersom jag riskerar alltför mycket om jag inte spelar med. Men det känns fel hela vägen, för den hjälp jag så väl behöver och har sökt så länge är något helt annat än det vi har fått.

Från ett ensamt underläge tvingas jag kämpa för min rätt som förälder och för mitt barns rätt till en barndom.

De som bestämmer pratar om min dotters säkerhet. Ändå finns hon just nu hos någon som inte ens fått tillräcklig information eller visat minsta intresse av att ta reda på mer om förutsättningarna.

Efter att ha upplevt att min äldsta dotter togs ifrån mig för många år sedan, trodde jag aldrig att jag skulle behöva gå igenom en liknande historia. Men all hjälp jag sökt och alla gånger jag har bett proffsen om hjälp, har bara spätt på min icke-trovärdighet som förälder.

Ett par vänner har stått mig bi, och gjort så att helgen blivit rätt okej trots all fasa.

Vägen framåt börjar ta form igen.

Tack Susanne och Salvan!

Och här, till DIG lilla R****. För att jag älskar dig så!