Posts Tagged ‘Sorg’

h1

I liljekonvaljernas huvudstad

juni 4, 2010

.

.

En av mina allra käraste väninnor sedan många år tillbaka har hastigt ryckts bort efter en tids sjukdom och jag är helt förkrossad av sorg och saknad.

Hon blev bara några år äldre än jag, och hon lämnar barn och barnbarn efter sig.

Kära T, du är i Ljuset nu och jag vet att du inte har ont mer. Du går hand i hand med din hjärtas älskade och du har svikt i stegen och är glad och fri. Du är helt säkert i liljekonvaljernas huvudstad!

Men jag saknar dig och du har lämnat ett stort, stort tomrum efter dig.

Din älsklingsblomma var liljekonvaljen. Sången och dikten är till dig.

Kung Liljekonvalje av dungen,
kung Liljekonvalje är vit som snö,
nu sörjer unga kungen
prinsessan Liljekonvaljemö

Kung Liljekonvalje han sänker
sitt sorgsna huvud så tungt och vekt,
och silverhjälmen blänker
i sommarskymningen blekt 

Kring bårens spindelvävar
från rökelsekaren med blomsterstoft
en virak sakta svävar,
all skogen är full av doft 

Från björkens gungande krona,
från vindens vaggande gröna hus
små sorgevisor tona,
all skogen är uppfylld av sus 

Det susar ett bud genom dälden
om kungssorg bland viskande blad,
i skogens vida välden
från liljekonvaljernas huvudstad
(Gustav Fröding)
.

.
Annonser
h1

Helt sakligt

november 17, 2008

42-17364760

Förhoppningsvis utan alltför många känslor ska jag försöka beskriva den senaste tidens händelser.

I en handvändning har hela min tillvaro hamnat upp och ner och jag vet i skrivande stund ingenting om min närmaste framtid.

Min älskade lilla dotter har mått så dåligt så länge och till slut gick det överstyr och vi fick söka hjälp. Professionell sådan.

En lösning har erbjudits, och jag har tvingats acceptera, eftersom jag riskerar alltför mycket om jag inte spelar med. Men det känns fel hela vägen, för den hjälp jag så väl behöver och har sökt så länge är något helt annat än det vi har fått.

Från ett ensamt underläge tvingas jag kämpa för min rätt som förälder och för mitt barns rätt till en barndom.

De som bestämmer pratar om min dotters säkerhet. Ändå finns hon just nu hos någon som inte ens fått tillräcklig information eller visat minsta intresse av att ta reda på mer om förutsättningarna.

Efter att ha upplevt att min äldsta dotter togs ifrån mig för många år sedan, trodde jag aldrig att jag skulle behöva gå igenom en liknande historia. Men all hjälp jag sökt och alla gånger jag har bett proffsen om hjälp, har bara spätt på min icke-trovärdighet som förälder.

Ett par vänner har stått mig bi, och gjort så att helgen blivit rätt okej trots all fasa.

Vägen framåt börjar ta form igen.

Tack Susanne och Salvan!

Och här, till DIG lilla R****. För att jag älskar dig så!