Att kränka ett barn
maj 11, 2009.
.
Idag blev jag vittne till något fruktansvärt.
Det var i Det Stora Köpcentrumet, en bit ifrån där jag bor. Jag och dottern hade varit och handlat och medan hon sprang runt och tittade lite själv, satt jag och vilade benen på en bänk.
En mamma med en liten pojke i sjuårsåldern kom och satte sig alldeles intill mig. Pojken var så söt och jag log emot honom och mamman, men strax satte jag leendet i halsen för mamman började skälla ut den lille efter noter.
Högt och tydligt konfronterade hon honom med något hon tydligen hört av hans lärare. Hon kallade honom slö, elak, dum, ja alla möjliga och omöjliga tillmälen lät hon hagla över honom. Hon skällde till och med på honom för att han vid ett tillfälle i skolan sagt att han var hungrig!
Den lille pojken fick tårar i ögonen och försökte lägga armen om mammans hals och krama henne, men hon var lika okänslig som ett betongfundament och bara gick på och gick på, som om jag inte fanns där.
Det var inte bara orättvisan i att skälla ut barnet så där, utan hela denna integritetskränkande handling i sig. Att högt och ljudligt offentliggöra hans eventuella tillkortakommanden som om han inte var en riktig person med känslor.
Barnmisshandel kan se ut på många sätt.
.
Jag säger ingenting om krig och fred
Heller inget om att tiden är ur led
Jag säger ingenting om sårad jord
Men hjärtat slår i varje ord – när jag säger dig
Min värld är fattig och min dag är död
När barnasinnet har berövats på sin glöd
Då ondskan nått sitt mål till slut
Då har all kärlek sinat ut
Var kommer barnen in – dom bär på elden
Som du en gång, som jag en gång men alltför länge sen
Allt går igen – jag ser mot solen
Och tankarna dom för mig hem till Leningrad igen
Jag säger ingenting om evighet
Men livet strömmar i en kontinuitet
Från förgånget in i framtiden
Så jag frågar dej min vän
Var kommer barnen in…
Jag säger ingenting om krig och fred
Heller inget om att tiden är ur led
Jag säger inget om en sårad jord
Men hjärtat slår i varje ord – var kommer barnen in
.
Fläskdansen 
Allt går igen. Den som blivit kränkt som barn fortsätter oftast med att kränka andra människor, både små och stora. Inte av hämndlystnad och inte av elakhet utan bara för att andra alternativ inte finns.
Kvinna,tjej,tant – tyvärr har du alldeles rätt i detta.
När ska människor förstå att man alltid, alltid kommer längst med kärlek i stället för hugg och slag, även om de är verbala?
Ser så mycket av sånt här på nära håll och det gör mig först och främst väldigt ledsen över de drabbade, men också orolig inför framtiden och den råbarkade cynism som kommer att sprida sig för varje kommande generation.
Den dagen de förstår att det finns andra sätt att reagera och agera på än de sätt som de har lärt sig via den omgivning som de haft tillgång till.
Det är långtifrån lätt för även om medvetenheten om alternativa reaktioner och aktioner finns så vill det till ett målmedvetet arbete för att förändra det invanda (trygga). Det är (tyvärr) inte alla som pallar det.
Kvinna,tjej, tant. Det tycks alltid finnas en ursäkt eller en godtagbar anledning till att göra fel.
Precis som du säger, så orkar få med den förändring det innebär av den egna personen, det egna tänkesättet.
Vad kan man göra annat än att försöka med motsatsen? Göra, tänka, verka i godhet och kärleksfullhet och hoppas på att det sprider sig som ringar på vattnet.
Jag vet inte om jag hade kunnat sitta bredvid och bara tittat på om detta hänt bredvid mig. Eller så skulle jag blivit så chockad över tilltaget att jag bara skulle sitta och stirra. Fy för den lede en sån hemskt människa!!! Och hon ska kalla sig mor? Jag hoppas verkligen att grabben orkar.
Usch, sånt där är otäckt… jag brukar tänka, om dom kan göra så offentligt, vad gör dom då när ingen ser eller hör…
Hej Tess! Nej, det var verkligen svårt att hålla tyst. Men på något vis kände jag att om jag lagt mig i, så hade det lilla barnet fått lida för det också sen.
Hej Gunilla! Jag tänker också så och blir rädd och ledsen. Jag skulle vilja göra något, men känner mig så handfallen!
Usch ja, det är fruktansvärt… ett barn är ett barn… en egen unik liten person …som ska vårdas o inte stjälpas… Mamman mådde inte bra ,helt klart .-.. men ta ut det på barnet … skulle vara straffbart … Tyvärr tror jag det är otroligt vanligt… Ha en fin dag o må gott .. trots detta .. Kram, från mej i Stenungsund
Det är så himla tragiskt.
Föräldrar borde tänka sig för
vad det är de lär sina barn.
*kram*
Man får ofta vara med om det man behöver se om vad man själv som barn fått utstå.
När jag varit vittne till något liknande ber jag alltid Jesus hjälpa barnet.
Numera när jag lärt mig lite till om bönen och dess kraft så ber jag: ”Jesus, bär barnet och mammans bördor så de kan vara fria. Och även mina bördor, så jag kan vara fri.”
När barn gråter på bussen t ex ber jag denna bön och barn slutar gråta omedelbart. Testa får ni se!
Jag känner igen det …tyvärr!
Som lärare måste man också vara uppmärksam på vad man säger till föräldra om deras barn, det vet jag också av erfarenhet, när jag var rel. ny lärare:
Jag hade kvartssamtal och det var inte så mycket att säga om en viss pojke, han var som de flesta, gjorde vad han skulle. Pappan frågade flera gånger om pojken VERKLIGEN skötte sig bra, jag kände mig väl lite pressad och sa nånting om att ”han kanske var lite pratig ibland” och pappan var nöjd(Mamman var med, men sa inget)
Efter ett par veckor blev jag uppringd av pappan, som ville veta om sonen ”skött sig”. Jovisst, svarade jag (som nästan glömt bort samtalet tidigare) – Det var bra, sa pappan, han fick vad han tålde, så nu pratar han inte på lektionerna mer
Det behöver väl inte sägas, att jag ALDRIG klagade på den pojken mer! Jag har också under hela mitt ”lärarliv” kommit ihåg den episoden när jag talat med föräldrar om deras barn.
Usch, vrf griper inte SOC in i DOM situationerna??!!
Sånna föräldrar ska förbjudas. Ska fetanmäla mina barns mamma om jag ser henne göra sådär mot dom!
Hej Eleonor! Ja det är i sanning tragiskt och hemskt. Tänker så på den lille pojken och hoppas, hoppas att hans mamma inser vilken skatt hon har och bara älskar honom i stället! Kram!
MizziZippi, man blir beklämd och bedrövad. Barnen är vår framtid, vi är alla beroende av dem en dag när vi själva är för gamla och trötta. Då ska de ta hand om oss, och förhoppningsvis på ett kärleksfullt vis. Men får de detta med sig så undrar man… Kram!
Eva, du är klok som en gudinna och det där ska jag banne mig tillämpa hädanefter!
Jag ville egentligen lägga mig i, men av rädsla för att barnet skulle få det än mer hett om öronen, lät jag bli.
Kram!
Hej Agapi! Uff, jag förstår vilken svår situation för dig i ditt yrke. Å ena sidan behovet av att informera föräldrarna, å andra sidan vetskapen om att barnet straffas.
Vad hände sen? Vet du säkert att barnet blev straffat? För i så fall gäller väl ”Lex Sara”?
Kram och lycka till i morgon!
Hej Rakel! Jag håller helt med dig! Det finns så mycket som soc borde lägga sig i, i stället för att göra livet surt för människor som faktiskt försöker. De borde ha fullt upp med detta. Kram!
Sådana här historier får mig att få en klump i magen… Tack och lov missade jag det här (fast jag och dottern var också på Det Stora Köpcentret, samma som ni besökte antar jag), men jag har sett liknande fler gånger än jag har velat. Usch! Jag vet nog att man ibland inte räcker till för sina barn, men sådana här situationer borde inte kunna uppstå.
Hej Monnah! Nä, det är väl det enda som kan vara lite positivt med sånt här. Att man inser att man ändå duger rätt bra som förälder menar jag.
Ibland kan jag sakna ”den gamla goda tiden” när jag var liten. Då la sig folk i och det tog skruv!
Hej Wolmer!
Svårt att hålla tyst, när man ser sådant.
Kram
->Fläskdansen:
Kränkningar av andra människor (små som stora, oavsett sammanhang) kan ALDRIG vara godtagbara eller ursäktade. Däremot finns det ALLTID en förklarande anledning till att någon kränker en annan människa (precis som det finns en förklarande anledning till alla våra handlingar).
Den förklarande anledningen till att vi inte gärna ingriper när vi ser någon göra något orätt är ju att vi inte själva vill råka illa ut. Det är ju oxå anledningen till att det gnälls så mycket i olika sammanhang och tigs så mycket i de sammanhang där en annan åsikt (eller ett annat handlande) skulle kunna åstadkomma en förändring.
Ha en bra dag! 🙂
Hej Starry-eyes! Ja, det är svårt. Och ändå gjorde jag det. Av någon slags rädsla för att göra det ännu värre för barnet. Men jag känner mig feg och eländig, önskar jag kunde GÖRA något! Kram!
Kvinna,tjej,tant – jag håller med om att det alltid finns en orsak till att förtryckare gör som de gör. Det finns det alltid, och det speglar deras egen känsla av maktlöshet och rädsla.
Man ska absolut inte tiga när sånt här sker! Jag brukar inte vara rädd att sticka huvudet i getingboet, har gjort så många gånger, men denna gång var jag väldigt rädd att göra det ännu värre för barnet i fråga och valde att vara tyst.
Skitsvårt val. Detta plågar mig hela tiden.
Ha det gott!
->Fläskdansen:
Låt det inte plåga dig. Det blir det inte bättre av. Om du ser något nån annan gång så kanske du handlar på ett annat sätt eller åxå väljer du kanske att tiga då åxå.
Det kan ju även vara så att ditt val den gången var det absolut bästa i just den situationen.
Ha en bra kväll.
*skakar på huvudet* Förstår inte att människor kan behandla barn på det viset…Stackars pojke…!
Saknar ord…!
Kram!
Det jag referade till hände långt innan lex Maria, (och jag var faktiskt FYSISKT rädd för pappan), det jag vet om pojken är bara att han blev bergsprängare(som papppan!) och en -åtminstone utåt – välanpassad man. Hans andra, och senare lärare blev försås infomerade, liksom rektorn, vilken ansåg att vi skulle ”ligga lågt” Jag var som sagt ung och vågade väl inte gå vidare.
Kram! (You have mail)
Texten som skrevs häromdagen gjorde att bönen gick fram till son och mamma. Så släpp tanken Fläskdansen omgående. Du gjorde rätt som du gjorde då.
Undrar många gånger hur ofta jag begått ett brott genom att tiga, ibland också genom att tala eller ibland bara tala inte handla.
SÅ hemskt att uppleva detta som du såg. Förstår din vånda. Problemet är ju också som du skriver, kunde det bli värre för honom.
Kanske är det så att vi för oss själva ska tänka igenom en strategi hur man ska handla. Försöka diskret ringa polis, i vart fall om ett barn blir slaget. Kram på dig vännen. Ibland måste man förlåta sig själv och gå vidare med en erfarenhet rikare.
Du går väl inte omkring och har dåligt samvete
för att du inte ingrep. Det tror jag inte man
kan göra. Våldet behöver nog vara värre och då
kan man kanske säga till människan att
”slutar ni inte med det där kommer jag att
kalla på polis. Det här ser ut som barnmisshandel”.
Det blir förmodligen ett löfte som inte
behöver infrias. Jag hoppas du slipper se
något sådant uppförande igen. Det lämnar onekligen
en dålig eftersmak.
*kram*
Hej alla tjejer, och tack för era fina kommentarer!
Det är intressant – om än mycket tragiskt – att fundera över detta. Och jag drar mig till minnes en episod när jag faktiskt la mig i verbalt.
En pappa som gick med sitt lilla barn och skrek åt henne. Barnet storgrät och pappan hotade med stryk.
Jag kunde inte hålla tyst, utan gick fram och sa till pappan att det faktiskt är straffbart att både hota och slå barn.
Svaret jag fick var inte vidare trevligt. Och tyvärr såg jag i hans ögon att detta skulle flickan få lida för sen också.
Så även om det vore möjligt att påkalla exempelvis polis om man blir vittne till sådant igen, så lär ju barnet få det ännu värre.
Ett förfärligt moment 22.
Från förfärliga föräldrar till ett bidrag från språkpolis Agapi:
I onsdagsnumret av tidningen Metro läste jag om vår-och sommar modet att;
EMPIRISTISKA SKÄRNINGAR ÄR POPULÄRA NU
-det låter ganska farligt, eller hur?
(Knärapport kommer senare) kramis!
Agapi, jag ryser! 😉
Påminner mig dock om exet, som hade svårt att säga just ”skärning”. Han pratade ofta om låg eller hög SKURNING på brallorna hehehe…
Skämt åsido, det kan verkligen bli fel. Och det ÄR allvarligt eftersom ordens ursprungliga betydelse försvinner.
För några år sedan svängde sig min äldsta dotter och hennes kompisar med uttrycket ”psykisk” i betydelsen ”psychic”, vilket ju är något helt annat. Men det var lögn i h-e att få dem att förstå det!
Ur led är tiden.
Och vi med den kanske…
Hej Wolmer!
Hoppas att det är bra med dig? Detta väder tar kål på mig. Soligt och kallt, hur går det ihop?
Ha de gott!
Kram
Hej Starry-eyes! Jo det är väl ok med mig, men tiden bara rinner iväg, jag har så himla mycket att göra hela tiden.
Hinner knappt registrera väderleken…;-)
Hoppas du har det bra, ska strax titta in hos dig. Kram!
Den som bevittnar utan att ingripa är inte bättre . Att blogga om det räknas inte