Kärt återseende

.

.

I kväll började repetitionerna med motettkören igen efter ett sommaruppehåll som åtminstone gett mig rejäl sångabstinens. Och så hade de flesta andra körvännerna känt också.

Vilka gudagåva det är att få träffas och musicera tillsammans så här. Vi har sån sammanhållning och sångarglädje i min kör, det är som om vi är samma familj.

Nya noter! Couperin, Bach, Monteverdi m m… Och första högmässan är redan nästa söndag, det ska bli så kul så kul!

Här sjunger Botkyrka Motettkör om vänskapen.

.

.

Vad är en vänskap? Kan den förklaras,
Blicken som säger: Vänner är vi
Sällan vi talar om vad vi känner,
vi bara vet det, vet det
Vänner vi skall förbli.

Kanske med åren ses vi rätt sällan
möts inte ofta, skiljas igen
Men när vi träffas, du är densamma
Vi vet det båda,
Vår vänskap varar än.

Fröjd det mig ger att du finns i världen
att vi kan mötas och skiljas så
helt utan fraser, självklart och enkelt
Tänk att en sådan gåva
man kan av livet få.

.

Vilken mix(-er)!

.

Oj oj oj, vilken helg det har varit!

Trots att det är flera veckor sedan jag fyllde år, blev jag åter uppvaktad av vännerna med presenter. Jag fick en jättefin mixer som är alldeles ypperlig att göra smoothies i. För att inte tala om att mala macadamianötter till ett fint pulver och ha som panering på fisk.

Grisar fick jag också. De skymtar i bakgrunden på bilden.

Och sen har jag fått ett bokpaket. Av en beundrare… en lång och stilig gentleman! Häpp! 🙂

Böckerna valde han med omsorg, eftersom han känner min smak när det gäller litteratur. Och han fick in en riktig jackpot där, för alla böckerna är nya bekantskaper för mig.

Yngsta dottern har haft lattjolajbans på sitt håll. Hon och hennes pappa besökte en skäggagam vid namn Agneta, och nu är dottern handlöst förälskad.

I morgon börjar kören igen, vilket jag har saknat jättemycket över sommaren. Och sen när jag kommit hem, blir det ”Little Britain i USA” på TV.

Livet känns rätt bra just nu. Planeterna tycks vara i harmoni med universum och med mig.

Och om en stund ska jag betala mina räkningar… 😉

.

.

Underbara Sara!

.

.

Jag har den stora glädjen att känna en Sara.

Sara är ett semitiskt namn och betyder furstinna, prinsessa. Och det stämmer bra på den Sara jag känner.

Sara är en mycket engagerad och varm människa med ett stort, stort hjärta och ett stort, stort tålamod. Hon jobbar som präst i Svenska kyrkan och varje dag ger hon kraft och glädje till människor och förmedlar godhet och förståelse.

Vi brukar träffas regelbundet och prata om allt från A till Ö. Vi diskuterar djupheter och ytligheter, litteratur, musik, film, kärlek, svårigheter, tro, problemlösningar och hela livet.

Hon är så beundransvärd, för jag är ju långt ifrån den enda som hon ger av sin tid. Och ändå så sitter hon där framför mig och utstrålar ett sådant lugn och en sådan godhet, att man blir inbäddad i den ljuvaste, mjukaste väv av omtanke och äkta engagemang.

Vi ber tillsammans och hon ber för mig. Välsignar mig.

Det är stort.

Och jag vill välsigna henne, denna furstinna, denna prinsessa i mänsklighetens tjänst som orkar med mig och alla andra som behöver henne.

Tack Sara, för att du finns. Du har fått mig att förstå och förlåta, mig själv och andra.

Jag färdas från plåga till plåga,
som en liten båt som kastas
mellan den ena höga vågen efter den andra

Det åskar och blixtrar på himlen
och sjön är i uppror

Ingen hamn eller strandremsa i sikte

Var kan jag kasta ankar?

Ungefär så lyder texten till arian ”Passo di pena in pena” ur Vivaldis kantat ”Amor hai vinto”. Och jag gör orden till mina egna och låter sångerskan Sara Mingardo förmedla dem i ljuva toner.

.

.

Tänd ett ljus

Det är så mysigt inomhus nu!

Vi hade varit på Det Stora Varuhuset, dottern och jag, och halvt frusit ihjäl innan vi kom hem. Jättemånga människor överallt som trängdes och knuffades, och naturligtvis slut på det mesta som jag brukar köpa. Typiskt en söndag!

Men när jag lagat middag och började duka och tänt adventsljusen, så kom det som ett skimmer över mitt hjärta. Vad vi har det BRA egentligen! Varmt och skönt, gemenskap och sammanhang, goda vänner och ett underbart hem.

Jag tänder ett ljus och känner mig priviligierad.

.

Sisters!

Det finns en trio härliga tjejer som är och har varit ett otroligt stöd den här svåra tiden när jag i princip har mist allt jag trodde mig ha. Gunilla, Inger och Susanne, utan rangordning vill jag tacka er alla tre.

Ni har visat mig vad VERKLIG vänskap är!