Min älskade dotter Rakel, GRATTIS PÅ FÖDELSEDAGEN IDAG!!!
Exakt kl 00:37 den 3:e december 1997 kom du till världen, efter sexton timmars lång och segsliten kamp. Slutligen, med hjälp av sugklocka och med en morsa som sprack från naveln till svanskotan, så kom du fram och hamnade i mina armar. Och jag minns din stolta pappa som var med hela tiden, hur han försiktigt kollade på dig och sen utbrast; ”Öh det är en liten tjej det här hörrödu… en liten tjej, kolla jag har fått en liten tjej!!!”. Mallig som en tupp var han, med all rätt!
I tolv år har du funnits hos oss, och tiden har gått så fort så fort. Du är inte någon liten tulta längre, utan en stor och ståtlig dam med kloka tankar, mogna åsikter och ett intellekt som skulle få medlemmarna i Mensa att känna sig begränsade.
Jag ser lysande framtidsutsikter för dig mitt hjärta. Du är så målmedveten och du kommer att uppnå precis allt du vill, var så säker!
Och jag och dina närmaste kommer alltid att finnas där och stötta dig och älska dig.
Tack för de här tolv åren. Jag ser fram emot nästa tolvårsperiod! Och nästa, och nästa, och nästa, och nästa… 😉
Nu är den i min ägo, boken jag önskade mig så hett!
Jag fick den av 11-åringen i påskpresent. Köpet möjliggjordes visserligen av hennes mormor, men som min lilla dotter brukar säga – ”Det är tanken som räknas mamma!”.
Den mest rörande dedikation hade hon skrivit på försättsbladet:
”Till världens bästa mamma som har lidit så mycket för sina barn och förtjänar denna bok”
Underbara, älskade dotter, TACK!!! Och tack för att du är som du är med ditt engagemang emot orättvisor och förtryck, fördomar och rasism. Trots dina unga år är du klokare än de flesta vuxna människor tillsammans.
Den sjuka vecka som har gått har jag mestadels varit sängliggande. Dock har jag emellanåt kunnat pyssla lite lagom, gå igenom lådor och kartonger o s v.
Hittade den lilla dockan på bilden här ovan. Den föreställer MIG! Min yngsta dotter tillverkade den i skolan för några år sedan och jag betraktar den som en kärleksförklaring från henne. ”Lill-Mamma” står det på dockans mage.
Hon har fått med valkar och dubbelhakor så fint. De svarta strecken på armarna är det som min dotter kallar mina ”elefantveck”.
I min yngsta dotters ögon är jag en hjälte. Titta HÄR vad hon skapat enkom för mig!
Hon har fattat galoppen precis… Militärer, uniformer och en viss stilig sångare… 🙂
Nu blev jag glad!
In my daughter’s eyes I am a hero
I am strong and wise and I know no fear
But the truth is plain to see
She was sent to rescue me
I see who I wanna be
In my daughter’s eyes
In my daughter’s eyes everyone is equal
Darkness turns to light and the
world is at peace
This miracle God gave to me gives me
strength when I am weak
I find reason to believe
In my daughter’s eyes
And when she wraps her hand
around my finger
Oh it puts a smile in my heart
Everything becomes a little clearer
I realize what life is all about
It’s hangin’ on when your heart
has had enough
It’s giving more when you feel like giving up
I’ve seen the light
It’s in my daugter’s eyes
In my daughter’s eyes I can see the future
A reflection of who I am and what will be
Though she’ll grow and someday leave
Maybe raise a family
When I’m gone I hope you see how happy
she made me
For I’ll be there
In my daughter’s eyes
Jag hade besök av min präst och min diakon i förrgår.
Länge hade jag gått och funderat över om jag skulle kontakta dem eller ej. Men till slut tog jag steget. Svalde stoltheten och ringde och bad om hjälp.
Den senaste tiden har varit för überjäklig helt enkelt. Människor som jag trott varit mina och familjens vänner, har gått bakom min rygg och gjort ”anmälningar” till socialtjänsten. Inte för något annat än för att markera sitt ogillande emot mig.
Det är så talande sånt här. Människor som utåt vill visa upp en god, kristen och kärleksfull image, begår med berått mod handlingar som de vet får negativa konsekvenser för andra.
Och det här är människor som säger sig vilja hjälpa.
Som tur är har jag starka och positiva krafter på min sida. Krafter som hjälper mig att påvisa det absurda i situationen, för de som har mest negativt att yttra om mig och min familj, har inte haft någon som helst kontakt med oss på väldigt, väldigt länge.
Förutom att chatta med min dotter förstås. Och där belasta henne med förtal av mig. Säga saker om mig som inte bara är osanna, utan också gör min dotter förtvivlad och ledsen.
”Du lever i en krigszon” sa prästen till mig.
Och bad. För mig och med mig.
Det var starkt. Något av det starkaste jag upplevt på länge. Och det hjälpte mig vidare, för jag kan ändå känna – mitt i allt kaos – att jag vilar i en stor trygghet.
Jag har denna sena kväll blivit förärad ett uppdrag av min dotter. Eller snarare en utmaning. Hon har bett mig skriva om sångerskan Amy Winehouse. Seriöst!
Det jag känner till om Amy är att hon är född i London 1983 och att hennes första skiva släpptes 2003. Hon är en soul- och jazzsångerska med en mycket speciell röst.
Hon har haft en del problem med droger, men vad jag vet så kämpar hon för att bli bra. Äktenskapet med Blake Fielder har varit turbulent, och nu har Amy ansökt om skilsmässa.
Jag tycker att hon är bra! Hon har den där lite svarta, ”rökiga” rösten som passar så bra till just soul och lite jazzigare låtar.
Nu så! Nu väntar jag bara på godkännandet från dottern!
Konterfejet gjort av mandelmassa här ovan ska föreställa den världsberömde operasångaren René Pape. Fast jag medger, det är inte särskilt likt…
.
Deprimerad gylta
.
Vi har avverkat årets marsipangristillverkning dottern och jag. Rätt kul, men väldigt kladdigt och kletigt. Nu har våra konstverk dessutom fått ett täcke av smält choklad över sig.
.
Dotterns två galtar
.
Det här är ingenting som vi ska äta egentligen. Men lite, lite till jul kan man få unna sig. Sen blir det hårda tag igen efter nyår!
Nu har jag skaffat mig ett juridiskt ombud som heter duga!
Socialtjänsten kan ta sig i någon lämplig kroppsöppning och gå och köpa en korv eller nåt sånt, för nu har de banne mig satt sin sista potatis i denna familj!
När myndigheter går så långt i sin ämbetsutövning att det går ut över individen, då är det prestige och inte omsorg om människor som styr.
Rustad till tänderna likt en Valkyria, fortsätter jag kampen.
Yngsta dotterns 11-årsdag har varit en fullkomlig orgie i god mat, besök av släkt och goda vänner och ett ivrigt paketöppnande från morgon till kväll.
Vi har t o m ZÜNDAT och ätit både Schwarzwaldstårta och Budapeststubbe. Båda glutenfria, men ack så mycket socker… Jag har både hjärtklappning och magknip, men det var det värt.
Allra sist kom ett par goda vänner och grannar och de hade med sig sin söta lilla hund Nuppu – fast egentligen heter hon Zorrazo Yoder. Hon är en spansk vattenhund och helt ljuvlig och mjuk och krullig och kelsjuk.
Kvällen till ära hade Nuppu byxor på sig eftersom hon löper. Men hon var helt förtjusande i den lilla vita trosan!
Vilken dag vi har haft. Både ljuvt och lett, men mest har det varit kul och härligt roligt. Och vännerna – de där riktiga – de har INTE lyst med sin frånvaro!
Deprimerad gylta
Dotterns två galtar
Fläskdansen 