När jag nu redan är inne på temat musik som jag inte tycker om, så drar jag mig till minnes en artist som på tidigt åttiotal hade en hit med låten ”Morning of my life”. Sally Oldfield.
Vidrigt. Och självklart blev det här en landsplåga det också, precis som stycket jag skrev om i förra inlägget.
För mig är det rent fasansfullt att höra en röst som börjar i något slags pipläge, och via ett okänt antal målbrottsliknande glottiska ansatser tar sig ner till de lägre registren, där hon så börjar bröla på det mest gutturala vis.