.
.
Jag blir lite retrospektiv så här i årets sista skälvande timmar. Och kanske aningen vemodig. Här får den intresserade läsa en resumé.
Juridik
Advokater, polisanmälan, förtal och lögner. Årets början handlade helt och hållet om att bevisa – för femtioelfte gången – att jag är en bra förälder. Tack alla s k ”vänner” för hjälpen med anmälningar och tips till socialtjänsten!
Inte minst vill jag tacka sitevärden för ett känt kostforum, en person som tidigare fungerade som kontaktfamilj för min dotter. Hon drog sig inte för att chatta med min dotter när denna var som mest sårbar, och där påstå de grövsta sexuella saker om mig. Efter det skrev hon ett brev till socialtjänsten där hon utmålade mig som totalt oförmögen att ta hand om barn och hem. Jag levde i ”misär” och raljerade om våra problem och begränsningar enligt henne.
Lite kuriosa är att denna kvinna också är öppet troende och gör ganska stor sak av att hon alltid agerar i Kristus.
.
Smärta
I början av året skadade jag mina redan angripna knäleder så svårt att jag varit mer eller mindre beroende av morfin hela detta år. Men om en månad får jag min operation, och sen kommer allt att bli så mycket bättre. Och jag är faktiskt tacksam över all smärtan och all begränsning den har medfört, eftersom jag ser ännu mer ödmjukt på livet och på sådant som väldigt många tar för givet.
.
Möbler
Det har varit ett evigt möblerande detta år. Jag blev av med stora delar av mitt bohag eftersom jag varit snäll (eller korkad?) nog att låta en inneboende få härja fritt med mina ägodelar. Jag är ju ingen materialist och skiter egentligen i vems stol jag sitter på. Men när mina möbler åker ut för att ge plats åt någon annans, och jag därefter blir av med dessa också, ja då uppstår vissa problem. Men jag har knepat och knåpat och fått ihop det riktigt fint här hemma. Och aldrig mera rött! Nu är allting uppfriskande blått och grönt och svalt och skönt. Jag vill inte bo i en livmoder!
.
Musik
Året har verkligen gått i musikens tecken, för sånguppdragen har varit många och jag blir lika fånigt lycklig varje gång jag ska sjunga, vare sig det är på en begravning, en konsert eller en vanlig enkel högmässa. Och utan musiken tror jag inte jag skulle ha orkat med så mycket annat heller, för den ger mig kraft och styrka och är en väg in i det gudomliga.
.
Vänner
Detta år har jag fått känna av vad riktig vänskap handlar om. Och jag talar inte om den där vänskapen som slår sig för bröstet och bara handlar om att göra goda saker utåt som att engagera sig i ideella organisationer, stå på barrikader och ropa högt o s v, men sedan när det kommer till kritan bara handlar om egoism. Nej, jag pratar om människorna som finns där även när det blåser småspik och allt är skit. Människorna som låter mig vara den jag är, utan att döma. De som orkar och håller och accepterar och inte ställer orimliga krav, utan stöttar på ett lågmält men äkta och innerligt vis.
.
Familjen
Familjen har blivit hel igen. Helare än någonsin. Förra året präglades ju av en viss splittring, men i år har vi tagit igen det och jag och mina flickor har fått rå om varandra en hel del i julen. Vi ska så klart fortsätta på den vägen!
.
Blanketter
Varför investerade jag inte i pappersaktier??? Då hade jag varit en förmögen kvinna idag, för jag tror inte jag har fyllt i så många papper och blanketter och ansökningar som detta år! Det har varit någonting varje vecka som måste skrivas och ansökas om. Fondmedel, insatser, anmälningar, utredningar, överklaganden m m… Tur man har dator och skrivare, för hade jag måst fylla i allt för hand hade jag aldrig orkat.
.
Brutna löften
Jag hade blivit kontaktad av en redaktör och medarbetare på ett känt bokförlag. Han ville att jag skulle skriva en bok, en berättelse om min viktminskning och min kamp för att få tillbaka hälsan och livet.
Som jag slet med detta! När allt var som tuffast kring familjen, tog jag mig ändå tid att skriva och skriva och skriva, ja jag lade månader på det här.
Men redaktören i fråga är involverad i LCHF-rörelsen, och där har jag av någon anledning (som för mig är höljd i dunkel) blivit persona non grata och plötsligt fick redaktören kalla fötter och tog tillbaka sitt löfte. Jag var inte intressant längre.
Trots en viktminskning på etthundra kilo, så har jag tydligen inget att bidra med i debatten. Egentligen så skiter jag i det, för jag har inte kämpat mig till hälsa för någon annans skull, bara min egen. Och en vacker dag kommer jag att ta bladet från munnen och gå ut öppet och berätta min story. Det finns många som är intresserade.
.
Tempus fugit
Tiden flyr mina vänner, och snart har vi början på ett nytt decennium. Jag har bestämt att det kommer att bli så bra, så bra. Allting kommer att falla på plats och allting kommer att bli till det bästa.
Resor, äventyr och en hejdundrande femtioårsfest blir det nästa år, och då ska alla goda vännerna vara vid min sida.
Jag kommer att gå ut i livet på nya, starka, friska ben och jag kommer att vara både yngre än någonsin och äldre och mer erfaren. En härlig kombination.
Gott Nytt År till er alla!
.
.
Fläskdansen 
