Archive for december, 2009

h1

Resumé

december 31, 2009

.

.

Jag blir lite retrospektiv så här i årets sista skälvande timmar. Och kanske aningen vemodig. Här får den intresserade läsa en resumé.

Juridik

Advokater, polisanmälan, förtal och lögner. Årets början handlade helt och hållet om att bevisa  – för femtioelfte gången – att jag är en bra förälder. Tack alla s k ”vänner” för hjälpen med anmälningar och tips till socialtjänsten!

Inte minst vill jag tacka sitevärden för ett känt kostforum, en person som tidigare fungerade som kontaktfamilj för min dotter. Hon drog sig inte för att chatta med min dotter när denna var som mest sårbar, och där påstå de grövsta sexuella saker om mig. Efter det skrev hon ett brev till socialtjänsten där hon utmålade mig som totalt oförmögen att ta hand om barn och hem. Jag levde i ”misär” och raljerade om våra problem och begränsningar enligt henne.

Lite kuriosa är att denna kvinna också är öppet troende och gör ganska stor sak av att hon alltid agerar i Kristus.

.

Smärta

I början av året skadade jag mina redan angripna knäleder så svårt att jag varit mer eller mindre beroende av morfin hela detta år. Men om en månad får jag min operation, och sen kommer allt att bli så mycket bättre. Och jag är faktiskt tacksam över all smärtan och all begränsning den har medfört, eftersom jag ser ännu mer ödmjukt på livet och på sådant som väldigt många tar för givet.

.

Möbler


Det har varit ett evigt möblerande detta år. Jag blev av med stora delar av mitt bohag eftersom jag varit snäll (eller korkad?) nog att låta en inneboende få härja fritt med mina ägodelar. Jag är ju ingen materialist och skiter egentligen i vems stol jag sitter på. Men när mina möbler åker ut för att ge plats åt någon annans, och jag därefter blir av med dessa också, ja då uppstår vissa problem. Men jag har knepat och knåpat och fått ihop det riktigt fint här hemma. Och aldrig mera rött! Nu är allting uppfriskande blått och grönt och svalt och skönt. Jag vill inte bo i en livmoder!

.

Musik

Året har verkligen gått i musikens tecken, för sånguppdragen har varit många och jag blir lika fånigt lycklig varje gång jag ska sjunga, vare sig det är på en begravning, en konsert eller en vanlig enkel högmässa. Och utan musiken tror jag inte jag skulle ha orkat med så mycket annat heller, för den ger mig kraft och styrka och är en väg in i det gudomliga.

.

Vänner

Detta år har jag fått känna av vad riktig vänskap handlar om. Och jag talar inte om den där vänskapen som slår sig för bröstet och bara handlar om att göra goda saker utåt som att engagera sig i ideella organisationer, stå på barrikader och ropa högt o s v, men sedan när det kommer till kritan bara handlar om egoism. Nej, jag pratar om människorna som finns där även när det blåser småspik och allt är skit. Människorna som låter mig vara den jag är, utan att döma.  De som orkar och håller och accepterar och inte ställer orimliga krav, utan stöttar på ett lågmält men äkta och innerligt vis.

.

Familjen

Familjen har blivit hel igen. Helare än någonsin. Förra året präglades ju av en viss splittring, men i år har vi tagit igen det och jag och mina flickor har fått rå om varandra en hel del i julen. Vi ska så klart fortsätta på den vägen!

.

Blanketter

Varför investerade jag inte i pappersaktier??? Då hade jag varit en förmögen kvinna idag, för jag tror inte jag har fyllt i så många papper och blanketter och ansökningar som detta år! Det har varit någonting varje vecka som måste skrivas och ansökas om. Fondmedel, insatser, anmälningar, utredningar, överklaganden m m… Tur man har dator och skrivare, för hade jag måst fylla i allt för hand hade jag aldrig orkat.

.

Brutna löften

Jag hade blivit kontaktad av en redaktör och medarbetare på ett känt bokförlag. Han ville att jag skulle skriva en bok, en berättelse om min viktminskning och min kamp för att få tillbaka hälsan och livet.

Som jag slet med detta! När allt var som tuffast kring familjen, tog jag mig ändå tid att skriva och skriva och skriva, ja jag lade  månader på det här.

Men redaktören i fråga är involverad i LCHF-rörelsen, och där har jag av någon anledning (som för mig är höljd i dunkel) blivit persona non grata och plötsligt fick redaktören kalla fötter och tog tillbaka sitt löfte. Jag var inte intressant längre.

Trots en viktminskning på etthundra kilo, så har jag tydligen inget att bidra med i debatten. Egentligen så skiter jag i det, för jag har inte kämpat mig till hälsa för någon annans skull, bara min egen. Och en vacker dag kommer jag att ta bladet från munnen och gå ut öppet och berätta min story. Det finns många som är intresserade.

.

Tempus fugit

Tiden flyr mina vänner, och snart har vi början på ett nytt decennium. Jag har bestämt att det kommer att bli så bra, så bra. Allting kommer att falla på plats och allting kommer att bli till det bästa.

Resor, äventyr och en hejdundrande femtioårsfest blir det nästa år, och då ska alla goda vännerna vara vid min sida.

Jag kommer att gå ut i livet på nya, starka, friska ben och jag kommer att vara både yngre än någonsin och äldre och mer erfaren. En härlig kombination.

Gott Nytt År till er alla!

.

.

h1

Glad och tacksam!

december 27, 2009

.

.

Himmel så bortskämd jag känner mig!

Jag har fått så otroligt fina gåvor även denna jul, men framför allt har jag fått umgås med nära och kära. Och så var äldsta dottern med oss, vilket hon inte var förra julen.

Önskeboken, necessären i silver, vackra prydnadsföremål och mycket annat fick jag. Alldeles på tok för mycket, men jag blev så glad för precis allting.

Lilla mamma var med denna julafton också. Hon har nyss fyllt åttiotre år, så det kanske inte blir så många jular till för hennes del. Sånt vet man aldrig, och jag försöker att leva som om varje stund med henne är den sista.

När jag tänker på min mamma, så tänker jag också på min kära moster Astrid, mammas lillasyster, som gick bort för över två år sedan. Astrid representerar hela min barndom och uppväxt i Norge, och hon är även den som var först med att invagga mig i musikens mysterier.

Ett av hennes favoritstycken som hon ofta spelade på sitt vackra piano, var Ave Maria av Hugo Gyldmark. Som en hyllning till Astrid har jag sjungit in den sången i min hemkyrka och hoppas att hon hör det här, däruppe någonstans ovanför stjärnorna och molnen…

God fortsättning till er alla!

.

.

h1

Nu spricker snart byxorna!

december 24, 2009

.

Hemgjorda marsipansköldpaddor doppade i choklad

.

Mätta och dästa sitter vi här nu, jag och döttrarna!

Så gott att ha dem båda hos mig och få rå om dem. Vi ser på TV och fortsätter okynnesätandet, denna Matens Nationaldag. I morgon blir det räfst och rättarting igen, ända tills nyårsafton!

Ha en fortsatt fin julkväll.

.

h1

Dagen när allt stod stilla

december 23, 2009

.


Så kom den då, dagen som jag längtat efter så länge. Dagen när jag inte skulle en massa! Den första dagen på väldigt länge som jag inte behövde åka någonstans, inte behövde handla eller släpa hem mat och dryck till julaftonen.

Och allt stannade upp och inte har jag fått mycket vettigt gjort inte.

Plötsligt känns det oöverstigligt att åstadkomma kycklinggrytan, broccoligratängen, efterrätten och dukningen. Allt bara går i baklås.

Jag undrar om någon annan känner sig lika tom och slut som jag, eller om alla andra brinner av julefrid och glädje. Eller är det bara en myt och en saga?

Kanske hittar jag  propellern igen – det brukar jag göra. Kniven på strupen, då händer det grejer!

Jag önskar eder alla en Välsignad Jul.

.

.

h1

Mod att säga ja

december 20, 2009

.

.

Fjärde advent är Marias söndag.

Maria som var så modig och vågade göra det som ingen annan vågade, trots att hon var både ung, fattig och saknade resurser.

”Hon är en symbol för alla tusentals mammor som idag riskerar sina liv, inte nödvändigtvis för att de som Maria kan hotas med stening, men för att graviditet och förlossning är en fara för många kvinnor i länder som inte erbjuder mödravård. Men hon är mer än en ung mamma.

Hon är en symbol för alla flickor och kvinnor i världen som ingen egentligen räknar med, men som inom sig bär modet att göra det som är stort, även om det är farligt och svårt… Hur kan vi se och ge plats för de unga kvinnor här hemma och runt om i världen idag som ingen räknar med, men som skulle kunna kliva fram och göra sitt för att bidra till att rädda världen?”

Texten är hemtad från Svenska Kyrkans hemsida.

Till alla modiga Marior runtom i världen, med denna sång vill jag hylla er alla och önska att vi alla får bli lite bebådade så här i juletid.

.

.

h1

”Man ska inte RRRRRRESSA!”

december 18, 2009

.

.

Hon brukar säga så, min kompis.

Och hon har ju så rätt, så rätt. Men inte fasen är det lätt att låta bli när man ska hinna allt och lite till på bara några dagar.

Julklappsinköp, mat och en massa sjungande om vartannat vareviga dag innan jul.

Idag har jag i alla fall avverkat inte mindre än fem butiker och även lyckats bli av med några sköna tusenlappar. Men det var det värt, för nu är så gott som varenda julklapp införskaffad och det enda som återstår nu är lite smått som jag kan fixa nästa vecka.

Om en stund kommer min äldsta dotter Rebecka på besök, och vi ska äta god mat och mysa tillsammans jag och döttrarna. Kanske tjuvstarta lite på julmusten (light!) och karva lite i julskinkan också, vi får se.

Lite ljuv men speedad musik kanske kan passa? Den här musiken är helt nykomponerad. Hittade denne kille på YouTube och han har en helt fantastisk produktion. Han skriver musik som låter som de gamla mästarna, en kille helt i min smak.

Ha det gott alla och ta det lugnt i julstressen!

.

.

h1

Cold Genius

december 16, 2009

.

.

In i det längsta gick jag faktiskt klädd i tunn poplinjacka och nätta pumps, men nu har även jag fått ge efter för vintern och plockat fram gamla vinterjackan och kängorna. Allt är för stort nu, men å andra sidan blir det ju varmare om man kan linda plaggen två varv runt kroppen! 🙂

Kung Bore har anlänt, och det med besked!

I förrgår och i går kom all snö i hela världen hit, och några utlovade femton centimeter stannade det inte vid, det är då säkert!

Inte plogar de eller skottar heller, i alla fall inte där jag bor. Höll på att dratta på ändan nyss när jag var nere i tvättstugan och en lömsk isfläck gömde sig under en av alla snödrivorna.

Så här frostigt kan man sjunga om snö och kyla;

.

.

What power art thou, who from below
Hast made me rise unwillingly and slow
From beds of everlasting snow?
See’st thou not  how stiff  and wondrous old
Far unfit to bear the bitter cold,
I  can scarcely move or draw my breath?
Let me, let me freeze again to death!