Så kom den då, dagen som jag längtat efter så länge. Dagen när jag inte skulle en massa! Den första dagen på väldigt länge som jag inte behövde åka någonstans, inte behövde handla eller släpa hem mat och dryck till julaftonen.
Och allt stannade upp och inte har jag fått mycket vettigt gjort inte.
Plötsligt känns det oöverstigligt att åstadkomma kycklinggrytan, broccoligratängen, efterrätten och dukningen. Allt bara går i baklås.
Jag undrar om någon annan känner sig lika tom och slut som jag, eller om alla andra brinner av julefrid och glädje. Eller är det bara en myt och en saga?
Kanske hittar jag propellern igen – det brukar jag göra. Kniven på strupen, då händer det grejer!
Maria som var så modig och vågade göra det som ingen annan vågade, trots att hon var både ung, fattig och saknade resurser.
”Hon är en symbol för alla tusentals mammor som idag riskerar sina liv, inte nödvändigtvis för att de som Maria kan hotas med stening, men för att graviditet och förlossning är en fara för många kvinnor i länder som inte erbjuder mödravård. Men hon är mer än en ung mamma.
Hon är en symbol för alla flickor och kvinnor i världen som ingen egentligen räknar med, men som inom sig bär modet att göra det som är stort, även om det är farligt och svårt… Hur kan vi se och ge plats för de unga kvinnor här hemma och runt om i världen idag som ingen räknar med, men som skulle kunna kliva fram och göra sitt för att bidra till att rädda världen?”
Och hon har ju så rätt, så rätt. Men inte fasen är det lätt att låta bli när man ska hinna allt och lite till på bara några dagar.
Julklappsinköp, mat och en massa sjungande om vartannat vareviga dag innan jul.
Idag har jag i alla fall avverkat inte mindre än fem butiker och även lyckats bli av med några sköna tusenlappar. Men det var det värt, för nu är så gott som varenda julklapp införskaffad och det enda som återstår nu är lite smått som jag kan fixa nästa vecka.
Om en stund kommer min äldsta dotter Rebecka på besök, och vi ska äta god mat och mysa tillsammans jag och döttrarna. Kanske tjuvstarta lite på julmusten (light!) och karva lite i julskinkan också, vi får se.
Lite ljuv men speedad musik kanske kan passa? Den här musiken är helt nykomponerad. Hittade denne kille på YouTube och han har en helt fantastisk produktion. Han skriver musik som låter som de gamla mästarna, en kille helt i min smak.
In i det längsta gick jag faktiskt klädd i tunn poplinjacka och nätta pumps, men nu har även jag fått ge efter för vinternoch plockat fram gamla vinterjackan och kängorna. Allt är för stort nu, men å andra sidan blir det ju varmare om man kan linda plaggen två varv runt kroppen!
Kung Bore har anlänt, och det med besked!
I förrgår och i går kom all snö i hela världen hit, och några utlovade femton centimeter stannade det inte vid, det är då säkert!
Inte plogar de eller skottar heller, i alla fall inte där jag bor. Höll på att dratta på ändan nyss när jag var nere i tvättstugan och en lömsk isfläck gömde sig under en av alla snödrivorna.
Så här frostigt kan man sjunga om snö och kyla;
.
.
What power art thou, who from below
Hast made me rise unwillingly and slow
From beds of everlasting snow?
See’st thou not how stiff and wondrous old
Far unfit to bear the bitter cold,
I can scarcely move or draw my breath?
Let me, let me freeze again to death!
Ännu ett stycke musik från adventskonserten med Botkyrka Motettkör får bli min hälsning till alla bloggläsare denna tredje advent. Lite bakgrundsljud tyvärr, hostningar och prassel, men är det live så är det!
Sången som framförs är Otto Olssons ”Advent”, ett stycke som för mig är starkt förknippat med tiden innan jul.
Herren är min herde, mig skall intet fattas,
han låter mig vila på gröna ängar;
han för mig till vatten där jag finner ro,
han vederkvicker min själ;
han leder mig på rätta vägar,
för sitt namns skull.
Om jag ock vandrar i dödsskuggans dal,
fruktar jag intet ont,
ty du är med mig;
din käpp och stav,
de trösta mig.
Du bereder för mig ett bord
i mina ovänners åsyn;
du smörjer mitt huvud med olja
och låter min bägare flöda över.
Godhet allenast och nåd skola följa mig
i alla mina livsdagar,
och jag skall åter få bo i HERRENS hus,
evinnerligen.
Motettkörens senaste konsert i Botkyrka kyrka bjöd bl a på detta. ”Machet die Tore weit” (Gören portarna höga) av Georg Philipp Telemann, text Davids psalm No 24.
För att vara en liveinspelning låter det riktigt bra om oss tycker jag, men en och annan hostning och nysning kan dock höras från publiken.
Jag har en CD-skiva med julsånger som heter ”Stora Juledag”. Denna införskaffades mycket billigt för över tio år sedan och var mest ett impulsköp. Men gissa om den har blivit kultförklarad i vår familj, för den innehåller så otroligt mycket KONSTIGT!!!
Här bjuder jag er på ett spår från skivan, ”Tolv Guds helgon” med Tonfrossarna.
Nog får man frossa! Lyssna på solisten!
Men för oss har den ändå blivit ett måste så här i advents- och juletid, och skulle vi inte spela den så skulle det helt klart fattas något.
Med denna sång önskar jag er alla en fin andra advent, och själv ska jag iväg till min kyrka om en stund för att sjunga den årliga adventskonserten med orkester och solist. Förhoppningsvis låter vi bättre än nedanstående…
Min älskade dotter Rakel, GRATTIS PÅ FÖDELSEDAGEN IDAG!!!
Exakt kl 00:37 den 3:e december 1997 kom du till världen, efter sexton timmars lång och segsliten kamp. Slutligen, med hjälp av sugklocka och med en morsa som sprack från naveln till svanskotan, så kom du fram och hamnade i mina armar. Och jag minns din stolta pappa som var med hela tiden, hur han försiktigt kollade på dig och sen utbrast; ”Öh det är en liten tjej det här hörrödu… en liten tjej, kolla jag har fått en liten tjej!!!”. Mallig som en tupp var han, med all rätt!
I tolv år har du funnits hos oss, och tiden har gått så fort så fort. Du är inte någon liten tulta längre, utan en stor och ståtlig dam med kloka tankar, mogna åsikter och ett intellekt som skulle få medlemmarna i Mensa att känna sig begränsade.
Jag ser lysande framtidsutsikter för dig mitt hjärta. Du är så målmedveten och du kommer att uppnå precis allt du vill, var så säker!
Och jag och dina närmaste kommer alltid att finnas där och stötta dig och älska dig.
Tack för de här tolv åren. Jag ser fram emot nästa tolvårsperiod! Och nästa, och nästa, och nästa, och nästa…
Till alla er därute,
till alla som jag borde ha skrivit till men inte hunnit,
till alla ensamma, ledsna, bedrövade,
till alla utarbetade, slutkörda, stressade, sjuka,
till alla som har glatt mig med kommentarer och vänliga ord,
till alla som låtit mig ta del av sina tankar och funderingar på egna bloggar,
till alla glada, arga, förvånade, upprörda,
till alla som tror på Något och till alla som inte vet vad de ska tro,
till alla som känner sig bortvalda och till alla som har valt bort;
Ha en riktigt underbar första advent!
Våga släpp taget lite och andas. Ta in lugnet och friden och känn att det viktigaste vi har är Här och Nu och Varandra.
