Min älskade dotter Rakel, GRATTIS PÅ FÖDELSEDAGEN IDAG!!!
Exakt kl 00:37 den 3:e december 1997 kom du till världen, efter sexton timmars lång och segsliten kamp. Slutligen, med hjälp av sugklocka och med en morsa som sprack från naveln till svanskotan, så kom du fram och hamnade i mina armar. Och jag minns din stolta pappa som var med hela tiden, hur han försiktigt kollade på dig och sen utbrast; ”Öh det är en liten tjej det här hörrödu… en liten tjej, kolla jag har fått en liten tjej!!!”. Mallig som en tupp var han, med all rätt!
I tolv år har du funnits hos oss, och tiden har gått så fort så fort. Du är inte någon liten tulta längre, utan en stor och ståtlig dam med kloka tankar, mogna åsikter och ett intellekt som skulle få medlemmarna i Mensa att känna sig begränsade.
Jag ser lysande framtidsutsikter för dig mitt hjärta. Du är så målmedveten och du kommer att uppnå precis allt du vill, var så säker!
Och jag och dina närmaste kommer alltid att finnas där och stötta dig och älska dig.
Tack för de här tolv åren. Jag ser fram emot nästa tolvårsperiod! Och nästa, och nästa, och nästa, och nästa… 😉
Jag och yngsta dottern – som numera är medlem i 4H-gården på Hågelby – besökte ortens två scandal beauties idag igen. Hilda och Hugo på Hågelby.
Jag vet att jag har tjatat jättemycket om grisar, men nu är det en gång så att både jag och dottern är GRYMT förälskade i dessa ljuvliga varelser, så grisar lär ni få se mer av! 🙂
Nu är den i min ägo, boken jag önskade mig så hett!
Jag fick den av 11-åringen i påskpresent. Köpet möjliggjordes visserligen av hennes mormor, men som min lilla dotter brukar säga – ”Det är tanken som räknas mamma!”.
Den mest rörande dedikation hade hon skrivit på försättsbladet:
”Till världens bästa mamma som har lidit så mycket för sina barn och förtjänar denna bok”
Underbara, älskade dotter, TACK!!! Och tack för att du är som du är med ditt engagemang emot orättvisor och förtryck, fördomar och rasism. Trots dina unga år är du klokare än de flesta vuxna människor tillsammans.
Den sjuka vecka som har gått har jag mestadels varit sängliggande. Dock har jag emellanåt kunnat pyssla lite lagom, gå igenom lådor och kartonger o s v.
Hittade den lilla dockan på bilden här ovan. Den föreställer MIG! Min yngsta dotter tillverkade den i skolan för några år sedan och jag betraktar den som en kärleksförklaring från henne. ”Lill-Mamma” står det på dockans mage.
Hon har fått med valkar och dubbelhakor så fint. De svarta strecken på armarna är det som min dotter kallar mina ”elefantveck”.
I min yngsta dotters ögon är jag en hjälte. Titta HÄR vad hon skapat enkom för mig!
Hon har fattat galoppen precis… Militärer, uniformer och en viss stilig sångare… 🙂
Nu blev jag glad!
In my daughter’s eyes I am a hero
I am strong and wise and I know no fear
But the truth is plain to see
She was sent to rescue me
I see who I wanna be
In my daughter’s eyes
In my daughter’s eyes everyone is equal
Darkness turns to light and the
world is at peace
This miracle God gave to me gives me
strength when I am weak
I find reason to believe
In my daughter’s eyes
And when she wraps her hand
around my finger
Oh it puts a smile in my heart
Everything becomes a little clearer
I realize what life is all about
It’s hangin’ on when your heart
has had enough
It’s giving more when you feel like giving up
I’ve seen the light
It’s in my daugter’s eyes
In my daughter’s eyes I can see the future
A reflection of who I am and what will be
Though she’ll grow and someday leave
Maybe raise a family
When I’m gone I hope you see how happy
she made me
For I’ll be there
In my daughter’s eyes
Idag var dottern och jag i Huddinge Centrum och shoppade lite småsaker. Sen gick vi på trevliga Café Don Giovanni vid Forelltorget. Fast så soligt som på bilden var det ju inte förstås!
Det är så himla roligt att vara så mycket rörligare nu än förut! Det blir skillnad för varje dag tycker jag, och jag kan göra sånt som var otänkbart och omöjligt för bara ett halvår sedan.
En del kan tycka att det är fånigt. Självklarheter. Men för mig är det jättestort och har fortfarande nyhetens behag.
Vi ”syndade” lite på caféet… Tog varsin chokladbiskvi… Men de var små! 😉
Vilken härlig söndag vi hade jag och yngsta dottern!
Efter mitt fall i onsdags har det varit i princip omöjligt för mig att baxa ner överfulla tvättkorgar till tvättstugan, men vad gör man när man inte har ett enda rent plagg kvar och det är nästan en vecka till nästa tvättid?
Jo, då har man TUR som har en så underbar vän som Salvia som upplåter sin tvättmaskin och torktumlare för min skull och desslikes bjuder på underbar mat, jättegoda muffins (LCHF-style så klart) och sitt trevliga sällskap.
Muffinsen blev verkligen delikata. Gjorda på malda valnötter, kokosflingor, ägg, lite bakpulver samt små bitar av mörk choklad.
Tack Salvia för din värme, generositet och gästfrihet!
Jag har denna sena kväll blivit förärad ett uppdrag av min dotter. Eller snarare en utmaning. Hon har bett mig skriva om sångerskan Amy Winehouse. Seriöst!
Det jag känner till om Amy är att hon är född i London 1983 och att hennes första skiva släpptes 2003. Hon är en soul- och jazzsångerska med en mycket speciell röst.
Hon har haft en del problem med droger, men vad jag vet så kämpar hon för att bli bra. Äktenskapet med Blake Fielder har varit turbulent, och nu har Amy ansökt om skilsmässa.
Jag tycker att hon är bra! Hon har den där lite svarta, ”rökiga” rösten som passar så bra till just soul och lite jazzigare låtar.
Nu så! Nu väntar jag bara på godkännandet från dottern!
Konterfejet gjort av mandelmassa här ovan ska föreställa den världsberömde operasångaren René Pape. Fast jag medger, det är inte särskilt likt…
.
Deprimerad gylta
.
Vi har avverkat årets marsipangristillverkning dottern och jag. Rätt kul, men väldigt kladdigt och kletigt. Nu har våra konstverk dessutom fått ett täcke av smält choklad över sig.
.
Dotterns två galtar
.
Det här är ingenting som vi ska äta egentligen. Men lite, lite till jul kan man få unna sig. Sen blir det hårda tag igen efter nyår!
Deprimerad gylta
Dotterns två galtar
Fläskdansen 