Tillsammans igen

.

.

Idag är jag lycklig.

Om några timmar ska jag återförenas med min äldsta dotter efter några månader utan kontakt.

I kväll ska jag sitta och hålla om båda mina töser. Hjärtat och armarna längtar.

Livet kan inte bli bättre just nu.

.

.

Starkt

.

.

Jag hade besök av min präst och min diakon i förrgår.

Länge hade jag gått och funderat över om jag skulle kontakta dem eller ej. Men till slut tog jag steget. Svalde stoltheten och ringde och bad om hjälp.

Den senaste tiden har varit för überjäklig helt enkelt. Människor som jag trott varit mina och familjens vänner, har gått bakom min rygg och gjort ”anmälningar” till socialtjänsten. Inte för något annat än för att markera sitt ogillande emot mig.

Det är så talande sånt här. Människor som utåt vill visa upp en god, kristen och kärleksfull image, begår med berått mod handlingar som de vet får negativa konsekvenser för andra.

Och det här är människor som säger sig vilja hjälpa.

Som tur är har jag starka och positiva krafter på min sida. Krafter som hjälper mig att påvisa det absurda i situationen, för de som har mest negativt att yttra om mig och min familj, har inte haft någon som helst kontakt med oss på väldigt, väldigt länge.

Förutom att chatta med min dotter förstås. Och där belasta henne med förtal av mig. Säga saker om mig som inte bara är osanna, utan också gör min dotter förtvivlad och ledsen.

”Du lever i en krigszon” sa prästen till mig.

Och bad. För mig och med mig.

Det var starkt. Något av det starkaste jag upplevt på länge. Och det hjälpte mig vidare, för jag kan ändå känna – mitt i allt kaos – att jag vilar i en stor trygghet.

.

.

Limbo

.

.

Just nu råder limbo.

Det går inte att komma någonvart med någonting. Ord står mot ord och samarbete finns inte.

Mitt hem är inte mitt hem, utan en lagerlokal.

Och så är gurkan skitdyr också, nästan 50:- kilot, så inte ens det lilla roliga har man längre…

Vad ska en stackars fattig flicka göra?

.

.

Vad sa Grynet egentligen?

.

.

Jo, det är ju på det här viset att jag är en människa… varken mer eller mindre. Och ibland kan det kännas övermäktigt när det slängs skit från alla håll och kanter.

Kämpar frenetiskt emot väderkvarnar just nu, och känner väl att gränsen är nådd för länge sedan. Men sen kommer det ett litet guldkorn, ett frö av lycka någon stans ifrån, och så känns det lite lättare igen.

För någon ”stackars mej:are” är jag då rakt inte. Man gör sina val i livet, och ibland blir det tokfel och man lär sig på det också.

Så naiv att jag skyller mina misstag på någon annan blir jag aldrig, utan tar konsekvenserna av det jag själv genererar.

Minns ni kloka Grynets råd? ”Ta ingen skit!!!”

Och det var vad jag hade att säga denna afton.

.

.

Café Don Giovanni

.

Café Don Giovanni i Huddinge Centrum

.

Idag var dottern och jag i Huddinge Centrum och shoppade lite småsaker. Sen gick vi på trevliga Café Don Giovanni vid Forelltorget. Fast så soligt som på bilden var det ju inte förstås!

Det är så himla roligt att vara så mycket rörligare nu än förut! Det blir skillnad för varje dag tycker jag, och jag kan göra sånt som var otänkbart och omöjligt för bara ett halvår sedan.

En del kan tycka att det är fånigt. Självklarheter. Men för mig är det jättestort och har fortfarande nyhetens behag.

Vi ”syndade” lite på caféet… Tog varsin chokladbiskvi… Men de var små! 😉

.

.

Guld

.

.

Man behöver verkligen inte äga äkta guld för att kunna känna sig rik och lycklig!

Egentligen har jag inte tid med detta, ska bort och iväg. Men det kvillrar i mig och jag behöver få dela med mig.

Trevlig helg alla!

.

.

Glad sugga!

.

.

Idag är jag en glad sugga!

Idel positiva besked kring frågor som den senaste tiden varit rätt jobbiga. På det privata planet alltså.Allt löser sig!

Jag känner mig fri och lycklig som en fläskig sugga som bökar i gyttjan!

Nu väntar en trevlig helg med LCHF-konferens och samvaro med vänner. GRYMT trevligt!

.

.

När det lider mot jul

Den gamla kära sången. Kanske mer känd som ”Det strålar en stjärna”, som första textraden lyder.

Låt oss ha frid i sinnet denna tid och inte låta oss dras med av jäkt, stress och köpterror.

Denna sång tillägnar jag alla dem som är ensamma och som fryser i själen.

.

Tänd ett ljus

Det är så mysigt inomhus nu!

Vi hade varit på Det Stora Varuhuset, dottern och jag, och halvt frusit ihjäl innan vi kom hem. Jättemånga människor överallt som trängdes och knuffades, och naturligtvis slut på det mesta som jag brukar köpa. Typiskt en söndag!

Men när jag lagat middag och började duka och tänt adventsljusen, så kom det som ett skimmer över mitt hjärta. Vad vi har det BRA egentligen! Varmt och skönt, gemenskap och sammanhang, goda vänner och ett underbart hem.

Jag tänder ett ljus och känner mig priviligierad.

.

Kvällen

Puh… Det är verkligen roligt med gäster och middag och fest, men det är rätt skönt när stillheten sänker sig över hemmet också.

Vi hade jättetrevligt och alla blev mätta och belåtna och glada över presenterna.

Det blev dock ingen mat över… alla är duktiga på att äta! 🙂

.